Norge

Det finns inte så mycket att tillägga, mer än att det är ofattbart och oerhört sorgligt. Tur i alla fall att gärningsmannen fångats och erkänt. Skönt att det inte var någon med utomeuropeiskt namn som är skyldig till allt detta, Dansk folkeparti, SD och andra behöver inte den typen av bekräftelse.

Rensning

Jag är hemma hos min syster för att flyttsortera alla hennes lådor med gamla prylar. Känner att jag gjort lite nytta i alla fall, även om det smärtar att uppmuntra henne att slänga våra gamla barnsaker. Hennes dotter är snart vuxen och mina framtida barn kanske inte ens kommer att komma. Det blev plötsligt så tydligt mitt i rensandet, att jag kanske aldrig kommer att få barn som kan ta över mina gamla leksaker. Jobbigt.

Det finns de som faktiskt lyckas med IVF

Sambons bästa kompis med flickvän väntar barn, om fyra veckor är det dags. Vi har träffat dem ikväll och det är alltid lika trevligt. Det känns skönt att jag inte avundas dem längre, det brukar vara värst när graviditeten är färsk och precis när magen börjar synas.

De gjorde två IVF i höstas och tjejen plussade strax före jul. Deras första försök gick precis som vårt, bara två ägg och ingen insättning. Skillnaden var att det rent av gick liiiite bättre för oss eftersom två av mina tre ägg faktiskt blev befruktade men hade för många polkroppar (förstår fortfarande vad det betyder). Vi gjorde både långa metoden med samma medicin och samma dos.

Att de lyckades med sitt andra IVF-försök gjorde det lite lättare för oss att hålla hoppet uppe inför försök två. Då hoppades vi fortfarande på att vårt första försök bara var en miss, kanske beroende på att läkaren skrev ut för lite medicin så att jag missade en hel dos. Nu hoppas jag inte särskilt mycket alls, läkaren var för negativ när vi pratade med honom i våras. Jag ser på min väns fina mage och tänker att det aldrig kommer att hända mig.

Olika falla tårarna

En del, som jag, gråter ganska ofta. Andra gråter nästan aldrig. Häromdagen såg jag Emma Jansson på TV, hon som fick sina två barn ihjälslagna med en hammare av sin pojkväns före detta, "Tyskan", och själv höll på att stryka med. Emma sa att hon bara gråtit två gånger sedan det hänt. Hon berättade att hon inte heller hade något behov av att prata med psykologer eller kuratorer, utan att vänner och familj var tillräckligt för henne. Hon har ett nytt barn nu med sin sambo som hon fortfarande är tillsammans med och hon såg uppriktigt glad ut under intervjun.

Det är förunderligt så olika vi människor är.

Höstplaner

I höst ska jag plugga på heltid. Nu har jag fått antagningsbeskedet, tackat ja och meddelat chefen. Jag tror att det blir en välbehövlig paus och att det kommer att bli skönt att bara ansvara för mig själv ett tag.

Om nu ett lågt AMH-värde handlar om att "åldras i förtid" så har jag ibland undrat om mitt jobb lett till det. Jobbet har tagit väldigt mycket tid och energi och gjort att jag satt andra före mig själv väldigt ofta.

Nu satsar jag på det här och passar på att glädja mig över förändringen .

En fransk utsikt

Mitt förra inlägg spårade ur en smula. Det skulle handla om semestern och lite om att jag börjat med nässpray igen, istället blev det en massa jag-förstår-inte-varför-babbel. Tankarna finns där hela tiden.

Hur som helst - vi hade en fin semester i Nice. Skönt med sol och miljöombyte!

Hemma igen, dags igen

Nio dagar i Frankrike. Medelhavsbad, rosévin, varma kvällar på balkongen, fräknar och glass. Hemma i soffan nu, dricker folköl och äter korv som grillats på balkongen. Det är inte så tokigt att vara hemma, även om jag alltid sörjer hemresor från ställen där jag trivs. I Frankrike undvek jag internet, barnlöshetsprat med sambon (eller det var det kanske han som gjorde?) och så gott det gick att tänka på allt som handlar om barn. Jag såg inte lika många gravida kvinnor där som här, bara två på hela tiden. Skönt.

Igår var det inte bara den franska nationaldagen, utan även spraystart för mig igen. Klockan sju varje morgon och kväll är det dags för sprayen Synarela som ska nedreglera min hormonproduktion innan jag börjar med sprutorna. Eftersom mitt AMH-värde är så uselt så bör jag ju vara tämligen nedreglerad för det mesta i alla fall, men det märks inte på något annat sätt. Regelbunden mens och tydlig ägglossning varje månad, men min kropp tycks spela mig ihärdiga spratt eftersom jag bara fungerar "på ytan". Tidigare i livet trodde jag att en regelbunden, riklig och ganska långvarig mens tydde på att allt fungerade som det skulle. När jag beklagade mig över att inte kunna bada eller över planera semesterresor utifrån min menscykel sa jag ofta "tur att jag är fertil i alla fall". Ett skämt då. Ha ha, där fick jag allt! Det stämde inte det allra minsta!