En levande del av mitt liv

När andra i min ålder började få sina första eller andra barn ägnade jag istället åren mellan 29 och 32 åt att resa eller åt att spara pengar inför resor. Jag hade alltid drömt om det och jag är verkligen glad över att det blev av. Känslan av att vara fri och att det inte finns några måsten är verkligen oslagbar, speciellt när man som jag har ett jobb där den känslan inte infinner sig särskilt ofta. Mitt i IVF-cirkusen känner jag mig också ganska utlämnad åt vården, ödet, väntetiden och oturen så jag ska försöka återskapa "reskänslan" igen.

Jag ångrar att jag inte fotograferade mer, men här är i alla fall ett kort som jag tog inne i den förbjudna staden i Beijing. Himlen var grå av luftföroreningar när jag var där, men det syns inte här.

Ny dag, nytt namn på bloggen

Det här med att hitta på namn på olika saker går inte alltid så lätt som jag föreställer mig, men nu försöker jag med något nytt efter bara ett par dagar med den gamla. Vad är bäst egentligen; att stjäla en bok- & filmtitel rakt av eller att förvanska titeln på en låt som spelats överallt i ett år? Hmmm...

Little children

Jag har precis börjat läsa boken Som små barn av Tom Perrotta. Den har även filmats med Kate Winslet; Little Children, så jag vet ungefär vad som kommer att hända. Bokens huvudperson Sarah är en uttråkad amerikansk förortsmamma som inleder ett förhållande med en lika uttråkad förortspappa. Det som slår mig nu är att det som irriterar henne (i alla fall inte så här långt i boken) inte är hennes barn utan alla andra mammor som är hopplöst trista, präktiga, inte kommer ihåg en enda filmtitel och bara pratar om hur trötta de är.

Det här känner jag igen; hur otroligt tradigt det kan vara att försöka prata med somliga kvinnor som har barn. Om jag säger något som inte handlar om att suga ut snor ur näsan på en ettåring, att hämta på dagis eller liknande kan jag få kommentarer som: "sån´t där har man bara tid att fundera över om man inte har barn". Förutom att det är ett effektivt sätt att få slut på ett samtal är det förstås en käftsmäll för mig som är barnlös.

Hur som helst; det klagas sällan på barnen i skönlitteratur, däremot klagas det på omständigheterna och miljön kring livet som barnfamilj, ungefär som i verkliga livet. Vi som inte har familj får välja att läsa andra böcker (om inte just denna visar sig vara väldigt bra...) eller att dra oss undan en smula för att stå ut.

Förr i tiden.

När jag var nybliven singel som 27-åring minns jag att det stod mycket i tidningarna om att fertiliteten sjunker drastiskt efter just 27. Då kändes barntankarna lyckligtvis avlägsna och jag hade fullt upp med att deppa över mitt spruckna förhållande. Åren har rusat iväg och nu är jag 37, minst lika förvånad som alla andra över hur fort tiden går. Nu får vi höra att efter 35, då minsann är det väääldigt sent och helt andra förutsättningar än för för de som är yngre. Det här känns förstås bittert nu när vi fastnat i IVF-karusellen och dessutom väntat på vår tur i landstingskön i en hel evighet.

Eftersom jag redan tidigare är en liten tant, har jag släktforskat en hel del. En deppig dag i höstas när åldersfunderingarna började gå mig på nerverna gjorde jag lite statistik över hur gamla mina anmödrar var när de började få barn, här är några exempel:

Farmor: 7 barn, 27-41 år

Farmorsmor: 9 barn, 30-45 år

Farmors mormor: 8 barn, 29-45 år

Farmors mormorsmor: 9 barn, 27-44 år

Farmors mormors mormor: 3 barn, 30-44 år

Mormor: 3 barn, 22-34 år

Mormorsmor: 12 barn, 25-46 år

Mormors mormor: 9 barn, 19-41 år

Mormors mormorsmor: 6 barn, -40 år

Mormors mormors mormor: 8 barn, 26-39 år

Speciellt på min farmors sida kom de igång med barnalstrandet ganska sent och fortsatte långt upp i åldrarna. Min farmor, och säkert många före henne, var piga innan ungarna kom. Jag tycker att det är fascinerande att de fick barn så sent, trots kyla, hårt arbete, mörker, fattigdom och norrländskt elände.

Något att tänka på för oss som brottas med att tiden går...

bebådelsedagsfunderingar

Så var den gåtan löst. Vem vet - det här kanske blir början på en hel massa bloggar om olika saker?

De små människorna som jag arbetar med undrade varför det heter Marie bebådelsedag och inte Marias bebådelsedag. Måste erkänna att jag också undrat det. Kan det vara en grekisk genitivform eller är det någon slags gammalsvenska? Underligt. En ängel kom och berättade (undra just hur det "berättandet" gick till...) att unga Maria skulle föda en bebis exakt nio månader senare. Ordning och reda.

Hur gör man...

Jag behöver sova. Snart. Kanske till och med förbereda för morgondagen så där som man borde; lägga fram kläder, ställa temuggar på köksbordet, packa väskan etc. Men jag vill komma igång med detta bloggande nu, jag som är en fullkomlig novis på att blogga. Hur gör man för att lägga in den piffiga bilden som illustrerar sidan IVF-bloggar, samlade på sidan av texten?

 

Så här långt går det ju bra, men sen? Jag skriver förstås mest för min egen skull, men lite roligt vore det förstås att få vara med i en grupp.

Mitt nya liv som alternativare

Jag har rest i Indien och pratat med västerlänningar som blivit nyandliga av att bo på Ashram och vara tysta i tre veckor. Jag har varit länge i norra Thailand och pratat med européer som blivit upplysta av thaimassage och qi gong. Jag har rest i Kina och sett tibetanska munkar och hört västerlänningar tala lyriskt om Dalai Lama.

Kinesiska örter

Inte en enda gång har det lockat mig. Jag förstår och respekterar alla som funnit det de sökt i Asien, men för mig har resan varit en tillräcklig upplevelse i sig, utan att jag behövt den andliga aspekten. Men. Helt plötsligt har jag nu börjat med akupunktur och med att dricka kinesiska örter varje morgon och kväll. Jag funderade inte ens särskilt länge, googlade bara lite om akupunktur och IVF, ringde och beställde en tid hos en kvinna som fått bra omdömen och plötsligt var jag där, redo att lyssna till allt, få nålar instuckna i kroppen, koka och dricka en mysisk kinesisk örtblandning och att betala 680 kr varje vecka för att få vara med om detta. Det känns trots allt hoppfullt, kanske kan detta göra skillnad? Fortsättning följer, nu väntar praktiska bestyr I.R.L.