En dag i mars 2011 började jag blogga. Efter tre år av ofrivillig barnlöshet, misslyckade IVF-försök och ett "du-är-i-princip-totalt-steril"-besked behövde jag ventilera mina känslor inför allt som hände. Och som jag ventilerade! Det fanns dagar när jag skrev tre-fyra inlägg efter varandra och jag blev så glad, så glad när någon skrev kommentarer till mina inlägg.
Bloggandet hjälpte mig att sätta ord på mina känslor och gjorde att alla tankar och känslor slutade snurra runt för en stund. Nu har det gått drygt ett år. Planet lyfter inte, helikoptern har precis kraschat och livet som föräldrar ser ut att ligga långt, långt fram i tiden. Just nu känns det som om jag inte kommer att skriva något som jag inte redan nämnt. Allt såg bra ut, men det visade sig att jag var infertil. Adoption är en lång och kostsam process och det finns risk att vi faller på målsnöret. ÄD är ingen garanti. Inte alls. Dörrarna stängs en efter en och jag har svårt att vara annat än cynisk. Jag har skrivit om det här, gång på gång. Tankarna är tänkta, känslorna formulerade, men ingenting händer. Reflekterandet för mig inte närmare föräldraskapet och jag tycks inte ha något nytt att skriva om. Livet som det blev. Jag ska öva på att inte jämföra mig med andra och på att inse att det inte finns någon slags "rättvisa" som till slut skulle fördelas över mig med. Så får det bli.
Kanske skriver jag snart igen. Redan imorgon dyker det kanske upp en anledning. Men just nu känns det som om jag kommer att ta en paus.
Jag är tacksam för allt stöd jag fått här, rörd och en smula stolt över att det faktiskt funnits de som läst det jag skrivit.
Kram.
av nån anledning återkommer jag alltid till predikaren, fast jag inte är det minsta (kyrko)religiös: "allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund." nu sägs iofs inget om bloggande men jag antar att det räknas dit också. skämt (eller allvar?) åsido: är så glad att jag hittade hit och har fått läsa. nu hoppas jag så klart att helikoptern lyfter redan imorgon och att ni tar ett jättekliv mot framtiden på en enda dag (och att du berättar om det här!). oavsett kommer jag att titta in här med jämna mellanrum. för du tänker väl inte försvinna helt från nätet? (DÅ vill jag nog protestera ordentligt!). men annars - paus är bra, lyssna på sina känslor och behov är bra. kommer dock att sakna dina klokheter när du är borta. kram!
SvaraRaderaJag försvinner nog inte helt, fick hålla mig från att skriva om Carola t.ex.... så det dröjer nog inte så länge igen. Vi får hoppas på mer positiva tider framöver och cirklar med innehåll i ;-)
RaderaKram!
Kram till dig, Nelle! Jag har läst din blogg och kunnat spegla mig i den. Mellan raderna anar jag en mkt sympatisk, tankfull och varm person. Jag tror att du en dag, på ett eller annat sätt kommer att få uppleva föräldraskapet. Vilken mamma du kommer att bli! Kram
SvaraRaderaBella
Tack för berömmet och kram tillbaka!
RaderaOm du slutar, så kommer jag att sakna dig! Men jag förstår också känslan av meningslöshet, när man tycker att det inte händer något och kanske även en känsla av att fjärma sig lite från barnlöshetsvärlden som man ibland behöver göra för att skona sig själv.
SvaraRaderaSom tidigare skribenter tror jag att det finns goda chanser för dig att bli mamma. Jag tvekade innerst inne på om det skulle hända mig, men till slut hände det i alla fall.
Om du har tid och lust får du gärna komma över och hälsa på. Kram
Jag skriver nog snart igen. Nu när jag öppnar den här sidan saknar jag allt runt bloggandet, men annars är "suget" att skriva inte lika start som tidigare. Jag hälsar jättegärna på!
RaderaVi hörs!
Kram!
Vill tala om att jag verkligen har uppskattat att läsa din blogg och att jag många gånger varit på väg att formulera kommentarer till intressanta inlägg - som jag sedan har raderat. Har kanske avstått för att jag själv hade turen att bli gravid efter mängder av behandlingar och då känns det inte riktigt som att jag är rätt person att kommentera den situation som du har dealat med genom din blogg. Själv startade jag ingen blogg, tror att jag var rädd att fastna i en identitet som ofrivilligt barnlös - jag är ganska rädd för att gå över gränsen från bearbetning till ältande (jag har en ältande sida som jag måste mota bort för att inte fastna). Men jag är många av er som skriver evigt tacksam - ni har många gånger varit min enda igenkänning och känsla av att inte vara helt ensam. Jag önskar dig massor av lycka till och jag tror och hoppas att du får bli förälder i framtiden.
SvaraRaderaMaya
Tack Maya för att du har läst och för att du till sist kommenterade. Egentligen behöver väl inte internet vara så uppdelat att vi bara läser och kommenterar hos de som har det exakt som oss?
RaderaAll lycka till dig med!
Du har rätt. Varken internet eller den "riktiga" världen borde vara uppdelad så att vi inte kan kommunicera med de som är i en annan situation än oss själva - det finns ju bara saker att vinna med att känna empati och förståelse för vad andra går igenom. Det som spökat för mig när jag läser dig och andra som fortfarande står i ovissheten och oron är mina egna känslor inför de som blev gravida medan jag stod kvar. Det kunde vara så svårt att hantera, även om det var människor som också längtat och kämpat. Rädslan för att vara klumpig och såra blir ibland kanske väl stor.
RaderaMaya
Hej Nelle! Jag förstår dig, jag förstår att din ork om att skriva om det som känns så långt bort inte längre finns. Ibland är det bra att skriva av sig, ibland gör det bara att man kommer djupare ner i det träsk vi alla ofrivilligt barnlösa traskar runt i.
SvaraRaderaSom bloggläsare hoppas jag att du kommer tillbaka, snart. Inte minst för att vi båda är uppe i medgivandeutredningar.
Om du inte kommer tillbaka så önskar jag dig all lycka och framgång.
Kram Ekke
Just precis nu känns det svårt att släppa bloggandet, så jag återkommer säkert när vår utredning tagit fart.
RaderaSköt om dig!
Kram!
Också jag vill önska dig allt gott framöver. Det är en omvälvande tid som har varit, och nu önskar jag dig hopp om glädje i framtiden.
SvaraRaderaVarma hälsningar
All lycka till dig med, Cecilia!
SvaraRaderaJag hoppas verkligen du får chansen att bli mamma inom snar framtid! All lycka till dig!
SvaraRaderaKram Märta