Varje gång jag tittar in så minns jag bara det roliga vi haft tillsammans. Hur jag längtat efter att ses och hur mycket det betydde för mig att ha den här relationen. Ändå trodde jag ju att jag hade valt att göra slut. Att det fick räcka med ältandet som vi så ofta ägnat oss åt och att det skulle vara skönt att få en paus och ägna mig åt mer konstruktiva saker.
Jag har fått behärska mig för att inte skriva om Carolas barnbesked, om jämnåriga kollegan som väntar sitt femte barn och om skrikande barn i mataffären och på Ikea. Det blir kanske inte så ofta och jag kommer nog även i fortsättningen att få en klump i halsen av att jämföra mig med de som bloggar och har en chans att lyckas med IVF. Men ändå. Det blir nog inte ett definitivt avsked trots allt.
Det är bra det, för om du slutar blogga kommer jag inte att få läsa dina kloka tankar och så kommer jag inte att få den där känslan av att jag inte är ensam...
SvaraRaderaTack Nilla! Vi är inte ensamma, även om det ofta känns så. ;-)
RaderaTack för fin träff idag! Dottern berättade för sin pappa om ditt besök så fort han kom innanför dörren. :)
SvaraRaderaTack själv! Det var jätteroligt att träffa er båda! Er dotter är verkligen gullig på alla sätt.
RaderaLycka till imorgon!
SvaraRaderaJag berättar gärna vilket land det handlar om men inte här på bloggarna då jag vill hålla det lite hemligt typ. Maila gärna mig så mailar jag tillbaka elle[understreckunderstreck]81@hotmail.com
SvaraRaderaHittar ingen mailadress här på bloggen.