Pinsamt DN!

Ny dag, ny vecka som börjar med en rejäl käftsmäll från Dagens Nyheter. Dagens huvudledare "Barn är ingen rättighet" är oerhört dåligt skriven och går i princip ut på att alla som inte är heterosexuella, träffade den rätta tidigt och kan få barn på naturlig väg är pinsamt desperata och ligger skattebetalarna till last. Personen som skrivit texten är dåligt påläst och texten fullkomligt osar av förakt mot alla som avviker det allra minsta mot hans (?) idealbild av hur en kvinna ska vara.

Som tur är finns det vettiga människor som skriver kommentarer. Många går ut på att vården i så fall inte heller skulle subventionera så kallade välfärdssjukdomar, för att inte tala om Viagra...

Så här beskriver Wikipedia ordet "ledarsida"

"En ledarsida eller ledare är en sektion i en tidning där tidningens och redaktionens åsikter i politiska frågor uttrycks. Vanligen avgör ägarna tidningens allmänna politiska inriktning." 

"En ledare kan vara osignerad, i vilket fall den anses representerar hela tidningens hållning, eller signerad (till exempel i krönikeform), i vilket den ofta uppfattas som representativ främst för skribentens åsikter. Svenska ledarsidor har ofta minst en osignerad text varje dag, vilken brukar beskrivas som "huvudledaren".

Denna text beskriver alltså hela tidningens åsikt om ofrivillig barnlöshet. Ägarnas (Bonniers?) åsikt, redaktionens åsikt och den officiella hållning som tidningen har i barnlöshetsfrågor.

"En utveckling där förstföderskor är i medelåldern är sannerligen ingenting att sträva efter" skriver ledarskribenten. En utveckling där Sveriges största morgontidning, som citeras i all annan media, blir allt intolerantare mot de som inte passar in exakt i normen ser jag som en mycket mer oroande framtidsvision.

Det här med att kunna göra vad som helst

Ibland tänker jag att jag skulle kunna göra vad som helst för att få barn. Problemet är bara att det ofta stannar vid just den meningen, gärna kombinerat med dramatiska suckar och en teatralisk hand mot pannan (det sker liksom inombords, så ingen behöver se detta...). I nästa stund fastnar jag i hur jobbigt det är att inte få vara med om något som andra tar för självklart, att misslyckas med behandlingar och veta att vårdpersonalen haft full insyn (bokstavligt och bildligt) i min kropp medan utredare, stadsdelspolitiker och personal vid adoptionsorganisationer vet allt om mitt liv. Mest fastnar jag i det här med tiden. Hur mer än fyra år har gått och att jag kommer att vara över fyrtio när/om vår adoption blir av.

Men så tänker jag att det är dags att jag tar mig i kragen. Tänka att det är som att springa ett lopp. Fokusera på målet och sluta gnälla över skavsår, håll och att alla andra springer ikapp hela tiden. För om jag ideligen upprepar för mig själv att jag skulle kunna göra vad som helst så är det väl dags att göra just det. Handla och sluta ömka mig själv så himla mycket. Det finns länder som vi kan skicka ansökningar till nu direkt. Det kanske är det vi ska göra? Ta sikte på målet, springa, trots mjölksyra och ont i knäna, och sluta känna efter?

Olika sätt att säga liknande saker

Den 3/9 var det en "stor" nyhet, i alla fall i DN och på TV (SVT? Fyran?), att det säljs för många ägglossningstester i Sverige. En gynekolog som heter Kristina Gemzell Danielsson säger  "Att fokusera helt på barntillverkning är ingen bra idé, utan det bästa är att försöka må bra. Stress kan ha negativ påverkan. För de flesta är testen dyra och onödiga. Det är bättre att slappna av och inte tänka så mycket" (DN, 3/9). Samma dag hörde jag henne säga i TV att en god middag och en flaska vin är mer verkningsfullt än ägglossningstester eftersom stress påverkar fertiliteten.

Ungefär två veckor tidigare, den 20/8, skrev DN om den amerikanska republikanska politikern Todd Akin som hävdar att kvinnor som våldtagits inte blir gravida eftersom den kvinnliga kroppen har "sina egna sätt att förhindra graviditet" (DN, 20/8).

Svensk media suckar och skakar på huvudet åt den korkade amerikanen. Till och med inom de egna republikanska leden i USA vädjas det om avbön och ursäkter. Samtidigt står den svenska läkaren oemotsagd. Men. egentligen säger de ju samma sak. Att stress påverkar fertiliteten. Så vitt jag vet finns det inga bevis för att det är så (vilket iofs inte betyder att det är omöjligt). Det säger något om "vår" enorma tilltro till vetenskapen (läkare) och oerhörda skepsis mot religion (för just republikanerna framställs ofta som mer religiösa än politiska).

Självklart tycker jag att Todd Akin är en idiot och att det är sorgligt att sådana åsikter florerar. Jag vet också att jag raljerar när jag jämför stress (trauma) vid en våldtäkt med annan stress. Det märkliga är ändå att när Gemzell Danielssons uttalande tangerar hans tas det som en självklar sanning. För "alla" vet ju att stress gör att det inte blir barn. Alla utom vi som drabbas.