Adoptionsutredningen är påbörjad

Så blev det fredag även den här veckan. Adoptionsutredningen är påbörjad och en massa annat har hänt som jag sparar för mig själv. Vi fick träffa samma tant som i våras när vi var hos stadsdelsförvaltningen första gången, hon mindes inte oss, men vi kom förstås ihåg henne. Hon började med att fråga samma saker som sist; varför vi vill adoptera, om vi känner någon som vill adoptera, hur gamla vi är och vad vi jobbar med. Efter det fick vi berätta om våra respektive familjer och släkter medan hon ritade upp släktträd. Jag förstår väl inte riktigt det relevanta med vad våra far- och morföräldrar heter, men det kändes helt okej att prata om. Vi avslutade med att boka upp tider för våra fortsatta möten. Från och med vecka 16 kommer vi att träffa henne en gång i veckan halv tio på förmiddagen. Det känns bra att vi äntligen har kommit igång, men jag undrar varför de har så knepiga tider? Mannen har nytt jobb och jag pluggar och jobbar jämt, så det är inte helt komplikationsfritt att vara borta så mycket mitt på dagen.

Inför nästa gång är det mycket pappersfixande. Intyg från försäkringskassan och kronofogden om att vi inte varit sjukskrivna de senaste fem åren och att vi är skuldfria, hälso- och läkarintyg, varsin "levnadsberättelse" samt två referentbrev från vänner och släkt som har barn. Jag vet inte än vem jag ska fråga, mannens bästa kompis med sambo blir det nog, men jag velar mellan min syster och min kompis. Systern vet allt om mig men och jag har följt hennes dotter hela hennes liv, nackdelen är att vi inte alltid dragit jämt och att hon kan vara lite väl "spontan" och kläcka ur sig vad som helst. Kompisen har känt mig länge och skulle bara säga positiva saker. Haken är att hon knappt känner mannen, dessutom brukar jag inte träffa hennes barn särskilt ofta. Svårt... Socialsekreteraren kommer att träffa alla referenter tillsammans med oss dessutom.

Jobb, studier, adoptionsutredningen och annat tar mycket energi och jag bröt nästan ihop i morse när min nya snygga sjal var spårlöst försvunnen. Letade i drygt en timme i eftermiddag överallt men har fortfarande inte hittat den. Mystiskt eftersom jag är säker på att jag hängde den i hallen när jag kom hem igår kväll... Jag är tankspridd, en så´n som kan lägga fjärrkontrollen i kylskåpet, men nu har jag tittat under soffan och under sängen, i garderoberna, i tvättkorgen och på alla andra platser utan resultat. Det är visserligen bara en sak, men jag älskar den där sjalen och blir tokig på mig själv för att jag är så vimsig.