Jag väntade på samtalet varje dag i oktober. Det kom inte. I november väntade jag fortfarande, medan jag började tvivla på att det skulle ske innan årsskiftet i början av december. I januari och februari tänkte jag knappt på det längre, jag intalade mig att det inte gjorde någonting att vi väntat länge och att vi lika gärna kunde vänta lite till, tills i sommar när allt jobb och alla tentor börjar ta slut.
Men så kom plötsligt kom samtalet från socialsekreteraren som ansvarar för vårt adoptionsärende. Mitt under ett möte ringde telefonen och eftersom jag sparat hennes nummer såg jag direkt vem det var. Nästan fem månader efter att vi avslutade adoptionskursen och ungefär nio månader (ett bekant tidsinverall kanske?) efter vårt första besök hos stadsdelen. Nästa vecka startar vår adoptionsutredning. Tänka sig... Tips på vad vi bör tänka på mottages tacksamt!
vad skönt att det äntligen kom!!! Grattis, nästa gång du väntar på ett riktigt viktigt samtal så vet vi alla vad det väntas på.
SvaraRaderaKul att vi blir några stycken bloggorskor som kommer utredas samtidigt (om nu inte vår utredare helt plötsligt kommer med andra nyheter)
åh, äntligen! och vad spännande, nu är ni ett steg närmare. kram!
SvaraRaderaVar dig själv är mitt tips. Men var också taktiskt och sväva inte ut på saker de inte frågar om. För oss gällde det också att hålla VÄLDIGT låg profil gällande IVF-försök eftersom man skall vara klar med tanken om ett biologiskt barn. Men där är ni ju redan... Därefter är det bara att följa med, förhoppningsvis kompar ni bra med utredaren/utredarna, och då flyter samtalet lätt. Dessutom är de inte ute efter att hitta "fel", det poängterade våra utredare, de vill spegla våran barndom, vår uppväxt, vårt förhållande, våran omgivning och vår framtid på allra bästa sätt. Det kommer att gå bra. Lycka till! Kram Kix
SvaraRaderaTack för tipsen Kix! Jag är konstigt nog inte så oroiig nu, jag var mer nervös inför första mötet förra våren.
RaderaKram tillbaka!
Tar åt mig av tipsen, tack Kix.
RaderaNelle, jag är inte heller så orolig faktiskt - det känns som att det ska bli kul och lite spännande :)
Kram på er
ÄNTLIGEN!!! Lycka till! Det är inte så farligt som man tror. :)
SvaraRadera