Vi valde ett land som skulle gå relativt fort. I adoptionssammanhang alltså, de som inte är så insatta förstår inte vad vi pratar om när vi säger "hemma med barn inom två år". Fast nu har vi slutat säga så eftersom alla utlandsadoptioner stoppats i den region vi skulle adoptera från. I februari såg jag en liten notis om adoptionsstoppet i DN, vilket Adoptionscentrum bekräftade när jag ringde upp. Jag bröt ihop eftersom vi (jag) redan börjat planera för resan och kollat upp resväg och priser. Personen jag pratade med berättade att hon skulle åka till landet i mars för att ta reda på om vi kunde byta region. Idag ringde jag upp AC och blev kopplad till vår kontaktperson som sa att vi kanske, men bara kanske, blivit placerade i en helt annan region än vi tänkt oss. Mer än så kunde hon inte säga, utan hon uppmanade mig att ringa igen imorgon och fråga efter en annan person som inte är där idag.
Det som är stort och livsavgörande för oss är vardag och slentrian för dem. Så känns det i alla fall. Vår kontaktperson borde rimligtvis kunna svara på sådant som rör vårt ärende, annars är det väl ingen vits att vända sig till henne?
Vi befinner oss i samma bergochdalbana som tidigare. Någon enstaka gång går den upp, men oftast ner. Jag har svårt att tro att detta verkligen kommer att leda till barn och sorgen över att det skulle visa sig vara så krångligt att bli förälder är långt ifrån över. Skillnaden mot tidigare är dock att tankarna är lättare att stänga av numera. Med läkartider att passa, medicin som ska tas på bestämda tider och hormoner som svallar är känslorna ständigt närvarande, nu går det trots allt att vila från dem ibland.
Nu hoppas jag att innerligt att allt ordnar sig till det bästa och att det blir vår tur till slut.
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver: stort och livsavgörande för oss men vardag och rutin för dem. Jag blir också ledsen över att de så sällan svarar på ens oroliga mail... Hoppas verkligen att det ordnar sig för er! (Tror att vi kämpar med samma land...)
SvaraRaderaEgentligen borde det väl vara en fördel att de har rutin, men just därför borde de väl veta hur viktigt det är att de hör av sig? Märkligt det där... Jag håller tummarna för dig också, hör gärna av dig igen om hur det går!
RaderaHar ni fått svar nu? Nu borde landansvarig vara tillbaka väl? Hoppas verkligen att det ordnar sig för er!
Radera(Det gjorde det inte för oss - dock inte alls samma problem som ni. Nu har vi mycket att fundera på)
Jag hoppas att det ordnar sig för er relativt snabbt, att ni t ex får byta till en region där det flyter på. Det är så jobbigt med väntan, helt utanför ens kontroll. Hoppas ni får bra besked av handläggaren! Kram
SvaraRaderaJa, det känns som ett spel med tämligen hög insats... Vår handläggare kan ju inte svara så vi väntar på att den landansvariga ska komma tillbaka från sin ledighet. Det borde ju vara ganska enkelt för handläggaren att ta reda på, men hon sa att hon är mer ansvarig för vilka dokument som ska skickas. Tack för uppmuntran! Kram
RaderaVad är det för land ni har valt (om ni vill berätta, alltså)?
SvaraRaderaJag hoppas du får positiva besked snart.
Maja
Jag återkommer med det, just nu funderar jag över om det var rätt val så jag behöver tid att formulera varför för min egen skull också.
RaderaJag är glad att se dig igen, men ledsen att det blir så mycket ned i er bergochdalbana. Och som andra hoppas jag förstås att det (relativt - vad nu det innebär i denna värld) snabbt löser sig så att ni får en annan region eller att er region lugnar sig... Jag hoppas innerligt.
SvaraRaderaDet har ju varit en hel del motgångar under försöka-få-barn-åren. På ett sätt härdas vi nog, även om en rejäl dos cynism kommer på köpet. Varför skulle detta gå friktionsfritt liksom? Tack för din kommentar och roligt att höra av dig igen!
Radera