Läkaren ringde upp och sa att det bara blivit två ägg ur tre äggblåsor och att de inte befruktats. Nu låter det osäkert om vi ska få göra tre försök, eventuellt ett till sa han, innan äggdonation.
Jag är så besviken på hela den här processen, tycker att det har varit så mycket strul hela vägen. Utredningen på Ultragyn kändes rörig, de tappade bort mitt blodprov och jag tyckte att vi inte fick särskilt mycket information. Allt såg sååå bra ut och senast i december när jag var i ett annat ärende sa gynekologen att mina äggstockar såg ut som "rena skolboksexemplet".
När vi väl fick en tid för samtal hos Huddinge tog det två månader innan jag fick börja med sprayen. När jag började spruta visade det sig sent en söndagskväll att läkaren skrivit ut för lite Gonal F, vilket gjorde att jag missade en spruta. Det blev tre ägg vid äggplocket varav två befruktades på ett "onormalt" sätt, men en professor råkade passera och trodde att äggen hade en chans att klara sig om de fick långtidsodlas, vilket de inte gjorde.
Veckan efter togs mitt AMH-värde. Barnmorskan sa att de skulle ringa upp om två veckor och om värdet var lågt skulle vi omprioriteras i köordningen, annars vänta i tre månader. Samma barnmorska sa efter den missade sprutan att det (sprutmissen) skulle tas upp till ett möte efter mina tre landstingsförsök eftersom de varit "försumliga".
Ingen ringde efter två veckor, så efter ytterligare tre veckor ringde jag. Under den tiden hann vi förstås börja tro att allt var okej eftersom de sagt att de skulle höra av sig. Inklämd i en skrubb till toalett fick jag veta att mitt AMH-värde låg på 0,3. Som en följd av detta ringde jag upp nästa dag och bad att få höja min kommande IVF-dos från 300 ie till 450 ie Menopur. Nu, när försöket gick åt helvete, säger både läkare och barnmorska att det inte verkar vara någon idé med mitt låga värde. Tidigare sa läkaren att "AMH inte är någon exakt vetenskap "och inget att hänga upp sig på. Nu känns det som om de använder värdet som en anledning att peta bort oss från landstinget istället för att omprioritera oss som det var tal om tidigare. Går det till så här för alla?
Trots att det förstås varit uppenbart för oss i tre år att vi inte kan få barn på naturlig väg, så smärtar det att jag gått från att vara ett "skolboksexempel" (i teorin förvisso, men ändå) till en som vården knappt vill satsa på... Om nu AMH-värdet är så viktigt kunde väl läkaren ha kollat upp det hösten -09. Jag pratade med henne nu i vår och hon sa att det inte var standard på den tiden, men hade vi vetat tidigare kanske vi hade gjort saker annorlunda...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar