Nu har 48 timmar gått sedan ÄP och oron börjar växa till sig ordentligt. Ett dygn kvar innan vi får veta om det blir ET eller ej. Sambon kommer att jobba imorgon så jag kommer att sitta ensam hemma och vänta på att de ringer från Huddinge. Snacka om tortyr... Tänk om äggen kasserades igår morse medan vi inte har en aning. Om det inte blir insättning den här gången heller kommer det inte bara att handla om att räkna ner till nästa IVF, som kan ligga långt fram i tiden, utan också om huruvida vi ens har en chans att lyckas med IVF.
Hur gör man för att inte bli galen inne i IVF-karusellen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar