måndag 24 oktober 2011

Visst är vi mer än "skal"?

Jag bläddrade i tidningen Mama när jag satt barnvakt hos min kompis igår. På första sidan skrev chefredaktören att hon tycker att det är så härligt att vara i badhusets omklädningsrum för att hon där får se vanliga, vardagliga  kroppar som inte är retuscherade. Där "landar" hon i att hennes kropp är "ett skal för små mjuka bebisar". Hon fortsätter med att beskriva sina "rejäla höfter som klämt fram gullungarna", brösten som hon ammat med, ryggen som orkar bära och valken på magen där hon kan klämma in barnen. I texten betonar hon att kroppen inte längre främst är snygg, utan nu prodocerar barn. Vem bryr sig egentligen? Om jag läser en tidning, vilken som helst, är jag inte ett dugg intresserad av hur chefredaktören ser ut. 

Texten (och hela tidningen) genomsyras av att kvinnor och våra kroppar  är (tjusiga, fixade) objekt eller till för barn. Har vi inte kommit längre än så? Jag är trött på att kvinnor alltid ska ursäkta sig för att de inte har modellkroppar, tröttast blir jag när det låter ungefär så här: "Min kropp är visserligen inte perfekt längre, men den har ju gett mig mina barn." Trams.

Det här hade stört mig även om min kropp också varit "ett skal för små mjuka bebisar" (det dummaste jag hört). För visst är väl den halva av befolkningen som jag tillhör också människor i första hand med allt vad det innebär, inte bara skal?

Det finns ett mönster som återkommer igen och igen. Titta på det här hos Loba om du också funderar över hur kvinnor framställs i media!

7 kommentarer:

  1. Jag håller med det är läskigt och jag tror tyvärr att vi är på väg tillbaka till ett mer ojämlikt samhälle! Jag läser inte glossytidningar av just den anledningen att det i ena stunden står hur du ska banta för att vara snygg och tillfredställa din man och i nästa att din kropp duger som den är med en bild på en trådsmal kropp! Urk... och jag hade nog spytt på tidningen med ett puckat uttalande som "ett ska för små mjuka bebisar"! Men men... jag har en känsla av att jag är lite för feministisk ibland i andras ögon.

    SvaraRadera
  2. Jo, jag var nära att spy... Längre fram i tidningen var det bilder på fem halvnakna tjejer som berättade att de minsann fortfarande var nöjda med sina "mammakroppar". En av dem var faktiskt 40, men de andra fyra var mellan 22 och 27 år. Så tramsigt! Jag är feminist i alla sammanhang och nu har jag (nästan) slutat förvåna mig över att inte alla andra ser det som ofta är så uppenbart. Tjejer är tyvärr dessutom ofta duktiga på att cementera könsroller, annars skulle väl inte sådana här tidningar varken göras eller säljas.

    SvaraRadera
  3. Detta är bara en tråkig fortsättning på den gamla misogyniska tanken om att kvinnor är biologi. Hur skulle det istället vara om man fokuserade på intellekt och goda handlingar? Då spelar det ingen roll om man är tjock,smal, har fött barn, är man eller kvinna.

    Såna där tidningar ger mig ingenting. Jag blir så gott som alltid besviken när jag nån gång vill "unna" mig en månadstidning med "kvinnoinriktning". De verkar vara skrivna av airheads utan livserfarenhet.

    SvaraRadera
  4. Kvinnan är natur, mannen är kultur... Den här uppfattningen göds fortfarande av alla som köper tidningarna. Fast det är svårt att se bortom självklara föreställningar om hur kvinnor och män ska vara om för de som inte funderat på sådant tidigare. Vi som växt upp med en enda smurf att identifiera oss med (som bara speglade sig), medan killarna fick välja mellan ett helt gäng med massor av olika intressen.

    SvaraRadera
  5. Jag är mamma men hatar den där j-à tidningen- den är elitistisk, pretentiös och fylld av idiotiska pekpinnar. Man ska dela sig i atomer- jobba men ändå ta hand om barnen. Vara glad för sin mammakropp och så får de att låta som om mammor är enda och bästa människosläktet. Fast inte vilka mammor som helst förstås. Jag får bättre föräldratips av att läsa typ dagens industri, så tack o hej mama.

    SvaraRadera
  6. Ja, vilket trams. Lika dumt som så många andra saker som sägs i sammanhanget till ofrivilligt barnlösa. När man tror botten är nådd gällande dessa hemska floskler så finns det alltid en ny nivå som man inte trodde fanns. Vad jag vet är i alla fall att jag VET att jag aldrig kommer säga så, oavsett hur bra det löser sig för mig i framtiden och även om en ny familjemedlem skulle knacka på redan imorgon.... jag har större respekt för kvinnor och våra kroppar än så!

    SvaraRadera