Jag sprayar varje dag med Synarela klockan sju på morgonen och sju på kvällen. Barnlösheten är närvarande hela tiden, att vi är mitt inne i en IVF-behandling påminner mer om infertiliteten än ger hopp.
Det känns som att jag är den sista som inte har fått barn. Jag vill aldrig öppna mitt Facebook-konto igen och sluta läsa tidningar, överallt påminns jag om att andra blir gravida, föder och uppfostrar barn. Gamla klasskamrater, pluggkompisar, grannar, kusiner, föredettor och kändisar av alla de slag, alla tycks de föda barn på löpande band. Det är bara mitt liv som tycks stå stilla.
Känner igen känslan av att vara ensam kvar. Men det behöver inte betyda att livet står stilla, men visst kan det kännas så. Hoppas att försöket blir lyckosamt. Kram!
SvaraRaderaÅh, jag känner också igen. Att vara sist och att tänka på det hela tiden. Och känslan av att allt står still. Kram.
SvaraRadera