För en vecka sedan den här tiden visste jag fortfarande ingenting om det hände i Norge. Jag anade men visste inte säkert att min kollegas cancer blivit ännu värre. Det finns hela tiden i tankarna, även om jag gör vanliga saker och beter mig som vanligt. Livet är så skört, allt kan förändras så snabbt.
Det positiva som hänt är att min kompis ska åka för att hämta sitt barn i Indien nästa vecka. Nu är det dags efter år av väntan och flera månaders osäkerhet och byråkratistrul.
Det är en tunn tråd, livet. 2006 var jag osårbar. Sedan kom döden, barnlösheten... och allt blev en kamp. Men det är ju tyvärr det som är livet, också. Och jag tror att det kommer att vända igen. Vad jag vill säga med det är: jag förstår lite vad du menar. Kram!
SvaraRadera