måndag 2 januari 2012

1-0 till skrivbordet

Så fick jag äntligen ett eget skrivbord. Mannen tog sig iväg till Ikea alldeles på egen hand och igår var det monterat och klart (av oss båda). Ikeasaker köper jag egentligen hellre på Blocket, men nu var det akutläge så vi gjorde så här istället. Skönt dessutom att jag slapp följa med... Inte så mycket för att Ikea är som en labyrint av extraerbjudanden, glödlampor, värmeljus och servetter som att mannen alltid blir hysterisk, svettig och lättirriterad där inne. Om jag så mycket som stannar vid en förpackning servetter (eller glödlampor eller värmeljus...) skriker han "Stopp!!! Det är inte därför vi är här!" Varpå jag rodnande gömmer mig bakom närmaste gula kasse/barnvagn/hylla. Nej, dit åker jag hellre ensam.

Skrivbordet (40x180 cm) står nu i sovrummet och det känns alldeles ypperligt att ha ett bord där jag kan breda ut all min kurslitteratur och så småningom både jobba och pyssla (ta upp målandet igen? Kanske sy?). Jag är väldigt nöjd helt enkelt, men ibland dyker den där tanken upp, tanken på att precis där skulle en spjälsäng kunna stå. Det är en ganska fånig tanke, jag blir lite generad av att ens skriva om det. Men ändå. Ännu fånigare är att vi faktiskt har en spjälsäng liggandes under gästsängen. I somras bodde ett par med barn i vår lägenhet och då fick vi låna den där sängen av mannens mamma som haft den till sitt äldsta barnbarn. Då, i somras, tänkte vi att kanske, kanske ändå... Nu känns det mest onödigt att den ligger där. Svårt att veta vad vi ska göra av den. Blocket brukar vara mitt förstahandsalternativ, men vad ska vi säga till köparen? "Vi har inga barn, men en säng har vi." Eller ska vi låtsas att barnen (som inte finns) vuxit ur den? (Jag vet, jag vet att det inte spelar någon roll vad andra tänker och tycker... inte alltid i alla fall.) Nej, Blocket blir det nog inte. Grovsoporna? Stadsmissionen/Myrorna? Eventuellt. Äsch, den får nog ligga kvar ett tag till. Vi är lata. För lata för att göra oss av med den fåniga sängen. Jag skyller på det.


 Bilden är inte ny och har ingenting med texten att göra,
men titta, de går på vattnet!

4 kommentarer:

  1. Ni ska ha kvar sängen! Vi fick köpa en spjälsäng till våra adoptionsfoton. Om ni bestämmer er för att ni vill adoptera så kommer ni ha användning för sängen, även innan barnet kommer. ;) Ni kanske har ett förråd där den kan stå så länge? Vår spjälsäng har stått monterad i barnrummet i snart 8 månader... Jag kallar det barnrummet och maken kallar det fortfarande arbetsrummet...

    SvaraRadera
  2. Aha... Det kan du ju ha rätt i förstås. Det där "fejkade" barnrummet som vi ska fotografera så småningom. Vi har inget riktigt förråd, bara en klädkammare i lägenheten som kallas för förråd. Den ligger nog bra där under sängen ändå...

    SvaraRadera
  3. Mmm, härligt med eget skrivbord. Det borde alla kvinnor ha. Jag har det så bra att jag till och med har ett eget arbetsrum...Det händer ganska ofta att jag behöver arbeta hemmifrån. Fast jag gör mer saker än bara arbeta där... Bloggar, pysslar, slappar, läser...

    Någon barnsäng har jag dock inte, men en vagga! En stor vagga som jag en gång köpte på Erikshjälpen. Den är vitmålad av min man och jätte fin. Den står så till i vårt hem att alla som kommer hit ser den. Ibland händer det att någon frågar vad jag ska ha den till, då svarar jag alltid att våra drömmar sover där.

    SvaraRadera
  4. Hos oss är arbetsrummet lekrum. Inte för ett barn, inte för mig utan för honom som spelar dataspel.

    Hoppas att ni får användning för vaggan så småningom!

    SvaraRadera