...och där stod soffan och väntade

När jag var liten så var jag med i en slalomtävling som gick ut på att göra två likadana åk. Med undantag för Wordfeudandet (telefonen åkte i backen och sprack igår) så har den här fredagen hittills sett ut exakt som förra fredagen. Räkor och vitt vin följt av glass framför På spåret och datorn i knäet framför Skavlan. Jag är tämligen säker på att kvällen kommer att fortsätta i samma spår som för en vecka sedan; Big Love väntar.

Nyss berättade Laleh i  Skavlan om sin ungdomstid som hjältinna på 90-talet. Hon kom ny till en skola där bara de allra coolaste fick ha snedlugg. Tjejen med den högsta och mest hårdsprayade luggen var den ballaste av dem alla. Laleh tryckte till hennes lugg och "Du, från och med idag får alla ha snedlugg!" Nästa dag var skolan full av tjejer med snedlugg... En skön historia, men märkligt på ett sätt att alla, när de äntligen "tilläts" välja, valde att ha håret på samma sätt.

Under kommunisttiden i Kina var alla tvungna att ha samma frisyr. Ett tag skulle kvinnor ha flätor, sedan page. Det gick inte att komma undan det som statsmakten bestämde ens beträffande något så trivialt som frisyrer. (Läs förresten Vilda svanar: tre döttrar av Jung Chan, superbra! Den blev nog ännu bättre av att jag läste den på plats). När jag var i Kina för några år sedan såg jag kvinnor med de märkligaste hårklippningar, främst i kinesiska småstäder. Våfflat hår, ojämnt klippt, rosa, blått och andra udda färger. Där gav valfriheten upphov till fantasifulla skapelser. Kanske smaklösa i våra ögon, men vem bestämmer egentligen vad som är "god smak"?

Som sagt, fredagkväll. The medålders way.