Jag bytte alldeles nyss kanal från SVT:s The invention of lying (en titel som inte borde vara särskilt svår att översätta för SF egentligen...) till Woody Allens Alla säger I love you. (Vad hände med den här översättningen?) Apropå filmtitlar så dök just Goldie Hawn upp i rutan som en av de bärande rollerna, trots det heter inte filmen något som börjar med Tjejen som... (fast det försvann kanske redan på 80-talet?)
Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om översättningen av filmtitlar, men det får vänta just nu. Det jag egentligen tänkte på var att jag ofta tror att jag befinner mig i världen där Ricky Gervais är. Det vill säga en värld där ingen kommit på lögnen. Jag har svårt för att ljuga ens om de fånigaste småsaker. Att påstå sig "ha svårt för att ljuga" låter nästan som skryt, men precis som för människorna i filmen är det inte en positiv egenskap i mitt fall. Här är saker som jag ska utveckla:
- Säga att jag mår bra även om jag inte gör det.
- Inte berätta för folk att vi inte kan få barn utan svara med en enkelt nej och sedan fråga om deras barn.
- Sluta prata om att jag ska jobba och plugga parallellt, jag har förstått att det provocerar såväl kursare som kollegor. (Jodå, jag fick förklaringen att det kan väcka avundsjuka hos de som hör till "hämta-lämna-skjutsa-gruppen" av människor.)
- Inte berätta för andra om mina eventuella brister.
- Sluta upp med smågnällandet, alla behöver inte veta att jag sovit dåligt eller är stressad.
Nu tar jag en titt på Woody Allens sjungande värld istället!
Hm, måste du verkligen ändra på dig själv? Tycker det är synd om du ska behöva smussla om dig själv, för att skona andra. :-/ Du kanske inte kan få biologiska barn, men du kan jobba och plugga samtidigt. Om du inte får prata om det så tycker inte jag att andra ska få prata med dig om sina barn. Men det är ju jag det. :)
SvaraRaderaHedda; Det handlar kanske om att jag behöver bli bättre på att välja mina tillfällen. Jag behöver nog inte vara helt transparent med nya människor eftersom det tycks väcka en massa frågor som jag inte vill ha.
Raderabra att du bytte kanal; det var ett intressant koncept men resultatet blev rätt kasst (och ändå såg jag klart den, hade varken energi att gå från soffan eller lokalisera fjärrkontrollen...).jag undrar också varför du tänker att du borde ändra på dig? ex. vad gäller det där med barn tycker jag det är bra att du påpekar att det faktiskt inte är självklart. och att låta bli att berätta saker för att folk blir provocerade... jag menar, du skryter ju inte utan berättar bara vad du gör? håller med hedda, i så fall blir konsekvensen att ingen får prata om något, och så vill vi ju inte ha det (även om folks ständiga barnsnack kan vara rätt tröttsamt...).
SvaraRaderajag fick förresten frågan typ fem gånger igår om jag hade barn, skulle ha barn, tänkte skaffa barn etc. FRÅN SAMMA MÄNNISKA under loppet av en minut (jag överdriver faktiskt inte nu). jag svarade nej-nej-nej-nej-nej-nej och till slut sa jag bara med konstaterande tonfall att alla inte kan få barn. då bad han om ursäkt och sa att han hade varit i samma situation själv. DET gjorde mig ännu mer förbryllad, varför detta tjat om han upplevt något liknande? var (som tur var?) på så bra humör att jag inte orkade bli provocerad... märkligt var det iaf.
SvaraRaderaÄndra mig lite lagom kanske? ;-)
RaderaVilken märkligt tjatig människa! Fast så där verkar det vara med vissa, trots att de själva kämpat för att få barn fattar de ändå inte att det kan vara svårt för andra. En del glömmer snabbt verkar det som.
Äh men nu blir jag arg på riktigt! Inte ska du behöva ändra på dig!! Klara folk som har barn inte av att du just nu både jobbar OCH pluggar så är det faktiskt deras problem! Som om de skulle ta hänsynen att inte prata om sina barn och allt som har med det att göra för att det påverkar dig negativt? Gr... var som du är. Tåler folk inte det så vet du vad då kan de ge fan i att prata med dig. För det är exakt samma sak, att du ska behöva kväva vem du är är inte rätt för att andra ska må bra. Kram
SvaraRaderaJag kan känna igen det lite... Fast ibland tror jag det beror på att jag liksom inte förstår _meningen_ med att ljuga. Fast det får människor att tro att jag är helt distanslös ibland, och det behöver jag definitivt jobba på. För det är helt enkelt inte riktigt sant... jag pratar rakt ut om saker jag är okej med att prata om - andra saker kommer folk aldrig på att fråga om just för att de tror att de fått veta allt värt att veta. Typ..
SvaraRadera