Till dig som läser här, kanske för att du ramlat in här på jakt efter information om lågt AMH-värde, vill jag ge ett råd. Jag är i vanliga fall inte så mycket för att varken ge eller få råd. Råd kan ofta låta mästrande och själv blir jag mest irriterad av andras goda råd, speciellt om jag inte bett om dem.
Med det sagt vill jag ändå ge ett råd. Ställ dig/er i adoptionskö! Gärna nu, i början av januari, eftersom betalningen sker per kalenderår. Du kanske inte vill adoptera eller känner dig osäker. Du kanske känner att du överger ditt hopp om genetiska/biologiska barn allt för lätt om du börjar fundera på adoption redan nu. Kanske är du tveksam till adoption som fenomen. Är du singel kanske du vill vänta tills du träffar den rätte och känner att du genom att fundera på adoption släpper drömmen om det. Men. Kan du avvara ett par tusen så gör det i alla fall. Det enda du behöver göra är att logga in på någon av adoptionsorganisationernas hemsida och betala över nätet. Du behöver inte ringa till någon, inte kontakta kommunen, inte genomgå jobbiga frågor och kanske känna att du/ni måste dölja att ni fortfarande håller på med IVF. Om du är en del av ett par behöver ni inte gifta er heller, i alla fall inte nu direkt. Om du är singel kan du och din framtida partner tillgodoräkna sig din kötid. Det är kötiden som räknas.
Är det något som grämer mig så är det att jag/vi inte ställde oss i adoptionskö tidigare. Om vi gjort det direkt efter utredningen hade vi haft två års längre kötid. Två år är mycket, hade vi kunnat "effektivisera" den tiden genom att samtidigt vänta på att få starta med IVF:andet och köa för adoption hade mycket varit vunnit. Så. Åter igen. Ställ dig i kö nu! Fundera inte tills i sommar eller så, avgiften blir densamma men kötiden blir kortare.
just det. det är ett av de där samtalen som jag ska ha med mannen inom en snar framtid. apropå det där med att ta ett steg i taget... :)
SvaraRaderaKan bara instämma i dina råd, Nelle.
SvaraRaderaÅh, precis det där inlägget har jag skrivit (eller nåja, nästan) i början av min blogg. Även nu när jag är gravid tycker jag att varenda kökrona jag lagt varit värd det. Följ genast rådet, vare sig ni är ofrivilligt barnlösa pga AMH eller något annat!
SvaraRaderamiss adapted: Ville bespara dig rådet hos dig, så jag tog det här istället... Ett litet smygråd till kan du få, nu när jag ändå är igång ;-) Om han låter tveksam eller inte vill prata om adoption (been there...) betala in ändå. Det skulle jag ha gjort så här i efterhand. Om han/ni ändå inte vill så småningom så är det ändå relativt lite pengar det handlar om.
SvaraRaderaHedda: Du tog ett klokt beslut där, ni ställde er i kö. Föredömligt!
Medan: Jo, det minns jag. "Att vara rationell eller bara ledsen". Länkade till dig då, men jag tänkte att det kan vara en bra uppmaning igen så här i början av året!
vi hade lite av det samtalet igår (i reklampauserna under juno, hur ironiskt är inte det?). hans inställning är att han vill ha ett barn som är biologiskt "vårt". så nu funderar jag på att ställa mig i kö själv (mannen är införstådd men det känns onekligen lite märkligt att köa själv fast man är en del av ett par).
SvaraRaderajag tar gärna emot råd från de som vet vad de talar om - det är de oreflekterade eller oinsatta slentrianråden jag undanber mig. så har du fler, bring it on! ;)
miss adapted: Du kan ställa er båda i kö i vilket fall, jag är ganska säker på att summan är densamma. Då tickar kötiden på medan mannen funderar. Som sagt, allt du behöver göra är att betala via en hemsida och lämna uppgifter om er så blir ni registrerade i kön. Allt annat kan vänta. Min man hade inte ens funderat över adoption när vi utreddes eller ens när det inte fungerade med IVF. Så här i efterhand tänker jag att jag kunde ha tagit tag i köbiten själv tills han hade tänkt klart.
SvaraRaderaApropå Juno: Skumt system de har i USA... Spontant känns det väldigt märkligt.
Samma här, min man visste inget om adoption eller var positiv till det, när vi (jag) ställde oss i kö. Du kan ställa er båda i kö fast din man hellre vill ha biologiska barn nu. Så är det ju oftast. Man hoppas i det längsta, men hur det nu är så kan det visa sig att man blir glad för den där köplatsen om några år.
SvaraRaderaI mitt fall så tog jag själv till och med hela köavgiften (maken bidrog ej) de första åren, bara för möjligheten att få köa.
När vi sedan fick definitivt infertilitetsbesked hade vi redan köat för adoption i 1,5 år. Känns som bland det vettigaste jag gjort i hela mitt liv, utan att veta om det då.
tack för era råd! jag är lite rädd att mannen känner sig överkörd (och manipulerad), det finns en tendens i vårt förhållande att jag 1) är den som tänker i förväg och 2) tenderar att tänka för oss båda... jag tror att han tror att hans beslut är definitivt (dvs. nej till adoption), även om vi båda vet att sånt kan förändras. jag ska prata med honom igen och se vad han säger (med tanke på att jag ringde honom imorse och grinade över det här så tror jag att han förstår vilket samtal som väntar i afton...).
SvaraRaderaskönt att få pepp och hjälp att sortera tankeröran av er i alla fall!
(och juno, visst, skumt system - är det verkligen på riktigt så? - men en toppenfilm! fast igår såg vi inte klart den vilket kanske var bra med tanke på hur det slutar för det adopterande paret - även om de båda säkert blev lyckliga orkade jag inte med nån sån symbolism!).
Det där med att tänka i förväg, det känner jag igen. Ligger ofta ljusår i förväg jämfört med maken. ;) Och visst, det är inte bra att någon känner sig överkörd. Men min man kan nog hålla med om att det har varit bra ibland, att jag tänkt i förväg för oss båda. Men det är väl sånt som han har sett mest i efterhand och inte medan det pågår.. ;)
SvaraRaderaljusår före, det var värst, själv brukar jag nöja mig med tre eller fyra steg ;) (men mannen blir lika frustrerad för det). jag ska ta upp frågan igen om några dagar, idag är det nog lite för infekterat (+ förkylningstider i familjen, extra känsligt då...). men skönt att höra att fler har gått igenom (och klarat!) ungefär samma sak.
SvaraRaderajag har förresten gång på gång på gång föreslagit/tjatat om att mannen ska läsa lite ivf- och adoptionsbloggar för att få någonting annat än sig själv att relatera till (andras känslor, tankar etc.) - kanske är det därför vi (tjejer) lyckas tänka så långt i förväg; åtminstone för mig innebär bloggläsandet att jag processar den egna situationen OCH får nån form av reality check på en och samma gång.
Det låter klokt att vänta några dagar din man kanske har fullt upp med att fokusera på er kommande IVF.
SvaraRaderatänker också före, men agerar nog inte tillräckligt... Jag började mitt bloggande och bloggläsande relativt sent, det mesta av vår väntan och en stor del av IVF:andet var över när jag började skriva.
För mig har det varit bra att läsa andras bloggar (och trådar på FL) för att få lite mer koll och inte känna mig lika ensam. Tyvärr är det ju inte så många killar som bloggar om det här ämnet, så jag tror att mannen skulle känna sig lite lost bland alla tjejer... Han tyckte att det var skönt att prata med de tre andra killarna på adoptionskursen, men de har inte hållit kontakten efteråt eller så. Hon som höll i kursen pratade om att män och kvinnor har olika sätt att förhålla sig till barnlösheten och för oss stämde det ganska bra.
Apropå bloggskrivandet och -läsandet så finns det ju tjejer som inte känner sig bekväma med det heller när jag tänker efter. Min IVF:ande kompis i verkliga livet t.ex.
självfallet är det så, och så kan det ju variera från blogg till blogg - vissa bloggar/bloggare känner man sig mer "hemma" med, helt enkelt (och för min del handlar det inte alls på olika fertilitetsproblematiker; det är snarare nånting med blogg(ar)ens attityd och tilltal som jag måste gilla för att fortsätta läsa).
SvaraRaderaHåller med!
SvaraRaderaVilket bra inlägg!
SvaraRaderaMycket bra inlägg !
SvaraRaderaKan bara instämma.
Suveränt råd Nelle! Är det något jag fortfarande är extremt tacksam över - oavsett hur det går nu med graviditeten - är det att kötiden tickar på därborta. Så att jag faktiskt, när jag fått ihop pengarna, kan adoptera om det faktiskt inte blir några biologiska (om än inte genetiska) barn. Jag är glad nu att jag började köa innan jag gick magvägen (absurt nog har jag därför kötid sedan april 2007 - sjukt långt alltså)
SvaraRaderaSå in i h*e bra råd! Det jag tillägger är bara att man inte åtar sig några förpliktelser övh. Man bara tjänar tid OM adoption blir aktuellt. Kram Kix
SvaraRaderaTar till mig och tänker göra slag i saken. Det känns lite lättare då man har en plan.
SvaraRaderaKram
Märta och Henriks: Tack för beröm, pepp och instämmanden!
SvaraRaderaFC: Smart av dig att du började köa så tidigt! Sprid det!
Kix: Spara tid är bra och det här är i alla fall något som vi kan påverka (till skillnad från IVF:ande).
Bella: Ja, det "lättar på trycket" lite. Klokt att du ska göra slag i saken!