Så här säger Klara Zimmergren om sin barnlängtan i DN:s söndagsbilaga idag:
-Jag tyckte att SVT:s serie "Barn till varje pris" var fantastisk. Att glänta på locket till den desperation som barnlängtan kan leda till är svårt, men kanske också nödvändigt. Jag har på nära håll sett att det finns en vettlöshet i den längtan och det fick mig att inse att det finns en gräns för hur långt man som kvinna kan låta det gå.
Men det handlar inte om att inte sörja, utom om att tillåtas sörja färdigt och sedan gå vidare.
Till slut inser man att det inte fungerar att gå runt och leva i ett "vänta på"-liv. man har ett ansvar att leva sitt liv och faktiskt försöka sträva efter att vara en glad tjej. Men det där kommer inte över en natt, det handlar om tid så klart.
"På nära håll" handlar alltså om hennes eget liv, det framgår inte så tydligt hela tiden. Visst har hon rätt. Fast jag är förstås en "glad tjej" ibland också, precis som många andra som som är i samma situation som mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar