Sambon kom hem och berättade att ett par av tjejerna i hans gamla gäng är gravida med tvåan. Det var konstigt nog jobbigt att höra. Märker att jag har utvecklats till en riktig lipsill... Båda är äldre än mig, liksom hans kollega som också snart ska ha sitt andra barn.
Det här är förstås goda nyheter. Det är inte konstigt att få barn efter 35 i Stockholm och det sker faktiskt runt omkring oss. Sambon tror att det kan hända oss också när som helst... Vi är olika där, jag tror inte att vi kommer att lyckas. Inte efter tre års försök på "naturlig" väg, två kapitalt misslyckade IVF:er och en sinande äggreserv. Jag har funderat en del kring detta med att jag inte aktivt försökte få barn tidigare i livet. När jag hör att sådana som är äldre än mig får barn känns det bättre, bättre eftersom jag var 34 år när vi började försöka få barn och det egentligen inte är så gammalt. Det är kanske inte så att jag borde ha förstått att min äggreserv var dålig då det fungerar för så många andra i den åldern. De tankarna dyker ju upp ibland, speciellt när jag tagit del av medias eller vissa i min omgivnings resonemang om att kvinnor som väntar "får skylla sig själva".
När man är 34 så tror jag verkligen inte det finns någon som går omkring och funderar på sin äggreserv. Väldigt, väldigt många får barn i den åldern.
SvaraRaderaFör min del hade jag något slags magisk gräns vid 35, om vi inte började försöka innan dess, så skulle jag lämna mannen, eller nåt.... Och sedan fanns en annan gräns, som jag inbillade mig, 40. Fram till 40 kan man få barn även om det kan ta lång tid och vara svårt.
Så fel jag hade! När äggreserven tar slut är högst individuellt. En del kan fortfarande bli gravida vid 45, andra kan inte längre bli det vid 35. Jag tillhör dem som har en reserv som sinade tidigt. Det hade jag inte kunnat föreställa mig. Kanske eftersom det här med äggreserv var något jag hade högst dimmiga begrepp om innan vår fertilitetsutredning.
Hur f*n ska man kunna veta? Näe, jag tycker verkligen inte man ska skylla sig själv. Jag hoppas det ska funka för dig. Det finns ju faktiskt de som har fått barn med lågt amh-värde.
Ja, allt detta med AMH-värde och äggreservsprat är ju så nytt att det inte ens var standard när vår utredning gjordes hösten -09. Det är ju inte ens två år sedan! Jag hade inte heller någon uppfattning om vad en sinande äggreserv skulle innebära, men om jag ens skulle ha funderat över det skulle jag ha kopplat ihop det med klimakteriet... Såvitt jag förstått hittills är AMH-värdet inget tecken på att vallningarna väntar runt hörnet, men vad vet jag? Om ytterligare två år kanske det har dykt upp något annat.
SvaraRadera