"Jag är som du", sa kära kollegan, "jag mognade också sent." Apropå att jag inte försökt få barn tidigare. 34 år var väl inte supersent, men ändå ganska. Har det med mognad att göra? Kanske. Jag var rädd för att bli gravid länge. Trodde att allt skulle bli så väldigt annorlunda och att jag kanske inte var beredd, att jag kanske inte skulle bli en bra förälder. Trots det har jag på många sätt känt mig mogen eftersom jag tog mycket ansvar tidigt och var med om mycket som ofta drabbar andra senare i livet.
Jag trodde att det var moget att inte försöka få barn, när det i själva verket kanske var tvärtom...
Blir lite upprörd av kommentaren. ;) Låt oss en gång för alla slå fast att det här med barnskaffande och personlig mognad inte är beroende av varandra. Att önska sig det typiska familjelivet med barn, varför skulle det vara mer moget än att vilja utveckla andra delar av sitt liv och sin personlighet. Och vi vet ju att alla som har barn samtidigt inte har personlig mognad. Och tvärtom. Att bli vuxen innebär inte att man måste följa normen. Men naturligtvis finns det säkert också många som mognat i samband med att ha blivit, eller velat bli, förälder.
SvaraRaderaJag håller med. I sitt sammanhang kändes kommentaren dock okej eftersom jag känner kollegan bra.
SvaraRaderaKnepig kommentar. Tycker också att det är mycket mer moget att vänta om man inte känner sig redo. Många väljer ju att inte skaffa barn men är mogna ändå ;)
SvaraRaderaKram!
Mogna och mogna... jag känner igen mig oavsett vilket ord man väljer. Jag var så himla itutad att jag skulle klara mig själv. Att jag inte skulle vara "beroende" av en man. Och först när jag träffade min man kände jag att det var en person jag ville dela mitt liv med, alltid. Det hänger ju på det också. Att man vill ha rätt pappa.
SvaraRadera