Förra veckan träffade jag en kurator genom fertilitetskliniken. Det kändes bra, hon lyssnade och gav mig stöd. Igår ringde de från Huddinge och sa att kuratorn blivit sjukskriven på en obestämd framtid och att jag får kontakta dem igen i höst och höra om det blir fler besök hos henne eller hos någon annan. Trist, jag fick ett bra intryck av henne under mina 45 minuter där.
Konstigt det där, efter bara ett besök var jag så inställd på att fortsätta. Tankarna snurrar runt hela tiden nu... Det kändes bra att träffa adoptionshandläggaren, men det blev samtidigt ännu tydligare att vi med största sannolikhet inte kommer att få ett biologiskt barn. När vi började försöka för tre år sedan var vi fortfarande i fas med många runt omkring oss, visst hade det flesta redan barn, men en del planerade och försökte precis som vi. Nu vet vi att om det blir ett barn för oss kommer det att dröja, det lär inte hända förrän om ett par år om allt går vägen. I januari väntade vi på vårt första IVF-försök och hoppades rentav på att det skulle fungera. I så fall hade barnet fötts i november i år. Nu hoppas jag inte längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar