Häromdagen skrev jag att min tid hos kuratorn blivit framflyttad till nästa vecka. Jag rörde ihop det lite, tiden blev framflyttade från förra tisdagen till idag.
Hon bekräftade mina känslor om allt det som känns jobbigt nu och om sådant som hänt mig tidigare. Det kändes bra, men jag var helt slut efteråt. Hon menade att det är krävande att börja ta tag i adoption medan vi fortfarande är inne i IVF-processen, men för mig känns det som att det inte finns något annat alternativ. Om inte nästa försök åtminstone leder till insättning är våra landstingsfinansierade försök över. Jag har svårt att tro att det kommer att lyckas bättre, därför känns det bra om vi kan spara ett par månader genom att starta nu.
Jag läste ett klokt inlägg om det häromdagen hos Medan du finns: http://medandufinns.wordpress.com/2011/06/13/barnloshet-att-vara-rationell-eller-bara-ledsen/. Visst skulle jag önska att jag hade tid att göra en sak i taget, men så är det ju inte. Vi har ju redan väntat tillräckligt länge utan att göra ett dugg.
Du har redan börjat processen mot adoption, som jag ser det. Och just nu behöver du inte göra så mycket mer, om du inte vill. För många länder är det ändå två års kö för att få börja samla papper. Ni kan påbörja medgivandeutredningen om ett år och ändå ligga bra i fas. Det är både bra och dåligt (mest dåligt) att det tar så lång tid att adoptera. Man hinner tänka flera varv. Ta det i din takt :)
SvaraRaderaTack för förklaringen! Adoptionssamtal nästa vecka, få se vad som händer då också. Ställde ni er i kö innan ni gifte er?
SvaraRaderaJa, vi ställe oss i kö för 2,5 år sedan och gifte oss för ett år sedan.
SvaraRaderaNär vi ställde oss i kö var det mest som en "säkerhetsåtgärd", vi trodde väl aldrig köplatsen skulle behövas. Vi träffade familjerätten någon månad efteråt, men valde att vänta ytterligare ett år med att påbörja utredningen. Jag hann bli gravid m missfall emellan och allt möjligt.
Jag blir faktiskt lite arg när jag läser sånt. Kuratorn har rätt ur känsloperspektivet, säkert, men hon verkar ha noll koll på hur det fungerar och hur lång till det tar att adoptera. Den typen av råd hade ju kunnat hindra den som är lite äldre än er att alls kunna adoptera! Be henne läsa på lite, tycker jag.
SvaraRaderaEn bra kurator är bra, och hon menar ju väl. Min var en räddning.
(PS! Tack för länk och komplimang!)
Hon sa en massa annat också förstås och på det stora hela var jag nöjd när vi åkte därifrån. Om jag skulle träffa någon som är i samma sits som vi var hösten -09, när utredningen inte visade några fel, skulle jag råda dem att ställa sig i adoptionskö direkt. Nu har vi redan förlorat en massa tid, så det är dags att vara rationell och inte bara ledsen.
SvaraRadera