Sambon har åkt för att träffa gamla kompisar. I samma veva som vi träffades fick de barn, så jag känner dem inte så väl. Därför följde jag inte med.
Kuratorn frågade om det, hur vi har det med vänner. Jag reflekterar knappt över det längre, men allt eftersom mina kompisar fått barn har de "försvunnit". Om vi ses blir det på "tjejkvällar" av olika slag, den ena där mammorna har barnvakt, passar på att ta sig en drink eller två eller flera, pratar barn och drömmer om att vara singlar. Den andra där mammorna tar med sig sina barn, fikar, pratar barn och drömmer om att göra något utan sina barn. Det har blivit samma sak med de nya vänner som dykt upp under åren, så jag har kanske själv börjat dra mig undan eftersom det ser ut som ett mönster.
 |
| Det sparas i alla fall inte på drinkarna... Tjusiga, eller hur? |
Ja, fy vad tråkigt det är när man känner att man inte är "attraktiv" som vän för att man inte har barn... :(
SvaraRaderaJa, det är supertråkigt. Det konstiga är att jag i vanliga fall knappt reflekterar över det utan tar det som självklart.
SvaraRaderaNågra kompisar "försvann" när de fick barn. En sa rakt ut att det blir så att hon umgås med de som har barn för att de har mer gemensamt. Men jag har nu efter mina utomkveds också börjat dra mig undan då jag periodvis tyckt det varit så jobbigt med allt barn-prat. Har inte orkat ta kontakt med dem igen och tycker hela situationen har blivit jobbig.
SvaraRaderaJag håller med. Och vissa drar jag mig undan, för att jag inte orkar med barnpratet. Ond cirkel, det där. Jag försöker ändå nyttja min flexibilitet och inte tappa för mycket.
SvaraRadera