tisdag 7 juni 2011
Att vara cynisk lönar sig inte
Jag har aldrig tagit barn för givet, i alla fall alltid intalat mig att det inte är någon självklarhet. Trots det är det ändå svårt att föreställa sig ett liv utan egna barn... För mina föräldrar tog det nästan tio år att få barn, en lång tid i en småstad på 70-talet. Om livet vore rättvist, borde väl min tämligen cyniska natur blivit morbevisad? Visst borde jag/vi ha lyckats när vi började försöka för tre år sedan eller åtminstone när vi gjorde vår första IVF? Ibland får jag knasiga tankar om att jag hade kunnat vara gravid i tredje månaden nu (drygt, det här med veckor förstår jag mig inte på eftersom det aldrig varit aktuellt...) om det gått vägen i februari. Overklig tanke.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag får svindel av att ens tänka tanken att aldrig få barn. Det är så mycket man går miste om då och det vill jag bara inte. Jag håller tummarna för att vi båda inom en överskådlig framtid står med ett eget litet liv i våra famnar!!
SvaraRaderaKram
Jag tyckte att jag hade haft nog elände i livet, med närståendes dödsfall och annat. Att det skulle bli rättvist, att jag förlorade någon och fick någon annan och att just vi skulle slippa bli experter på ivf. Det funkade inte heller!
SvaraRaderamedandufinns: Så känner jag med, för många dödsfall nära mig, för få nya liv. Ingen rättvisa här inte! Men så är det ju tyvärr.
SvaraRaderaCharlotte: Det får vi verkligen hoppas! Kram
SvaraRadera