onsdag 9 november 2011

Family Living

Jag tycker om inredningstidningar och att titta in i andra människors hem. Särskilt färgglada, idérika hem. I de tidningar jag brukar köpa är sådana hem inte så vanliga och när de förekommer bebos de ofta av unga singeltjejer. Men för några år sedan kom Family Living. Där finns de, hem fulla av färger. Fast jag köper inte Family Living. Den riktar sig ju alldeles uppenbart till familjer och någon sådan har jag ju inte. Det har hänt att jag läst Family Living hemma hos andra. En gång hittade jag till och med ett nytt nummer på tunnelbanan som jag behöll, därför vet jag lite om tidningens innehåll trots att jag inte köper den.

Jag skulle vilja bo så där, som de gör i Family Living. I ett charmigt hem fullt av färger, mönster - och förstås - familj. För barn är liksom den viktigaste inredningsdetaljen. Barnen skulle jag matcha med vippiga kjolar, pyssel som ligger framme och en bohemisk men ändå snygg man. När jag kommit så lång i mina fantasier börjar jag tro att jag dessutom är en ganska ung mamma... Men då tar det stopp. För jag är ju inte speciellt ung. Mamma är jag inte heller. Kanske blir jag det inte ens. Om jag blir det så blir jag snarare en tämligen överårig mamma till ett ensambarn än en den där piffiga mamman i ett Pippi-hus fullt av lintottar.

Jag fortsätter drömma i orange, lila, turkost och grönt och försöker njuta av ensamtiden vid datorn istället för ett hem fullt av liv. Även om framtiden är oviss och på många sätt dyster finns i alla fall färgerna kvar.

4 kommentarer:

  1. Men tänk, du kan ändå bli den där mamman om du vill. Troligen får du ett extra färgstarkt barn att matcha upp med. ;) Du kommer att bli mycket mer spännande än de där mammorna i tidningen med sina lintottar.

    SvaraRadera
  2. Håller med Hedda! Har ni funderat på att adoptera syskon? Vi fick ett sådant medgivande, utan att ha någon särskild kunskap om barn.

    SvaraRadera
  3. Vi har också syskonmedgivande. Men vi vågade oss inte på två barn samtidigt ändå. Det där känner man nog efter bäst själv, vad man orkar och vågar ta sig an. :)

    SvaraRadera
  4. Tack för snälla kommentarer! ;-)

    Jag är intresserad av ett syskonmedgivande, ska försöka påverka mannen så att han också blir det. Vi lär ju bara hinna med en adoption och det skulle vara roligt med två om det går.

    SvaraRadera