För ganska precis ett år sedan kom kallelsen till IVF genom landstinget. Äntligen, tänkte vi. Extra lägligt dessutom eftersom vi nyss misslyckats med en insemination. Vi var fyllda av hopp och det gjorde inte så mycket att behandlingen inte kom igång förrän i slutet av januari. Det var ju inga fel på oss...
Idag kom ett annat brev från samma sjukhus. "Förfrågan om intresse av behandling". Den här gången gäller det äggdonation. Jag är känner mig inte glad och hoppfull, tårarna bränner bakom ögonlocken. Det var ju inte så det skulle bli. En behandling, chansen att lyckas är ca 30%. Inte mina gener.
Uppdaterat några timmar senare: Det var inte en kallelse utan en intresseförfrågan. Inget som blir aktuellt än på länge i vilket fall.
Oh! Svårt! Lycka till med beslutet! I sista avsnittet av Barn till varje pris var det en med embyodonationsgraviditet - jag tyckte att hon resonerade intressant och klokt.
SvaraRaderaKön till äggdonation är just nu 1,5 år i landstinget. Det vet jag eftersom vi ju kom fram tidigare i höst.
SvaraRaderaDet är tur att man i förväg inte vet vad som komma skall, för då hade man nog deppat ihop.
Kram!
medan: Elida, eller hur? Hon verkar vara en klok person. Tyvärr missade jag det inslaget.
SvaraRaderaHedda; Jo, jag har för mig att jag har hört det tidigare. Vi står (retroaktivt) i kö sedan första mars, tror att vi fick kötiden lite som en "muta" för att inte anmäla sjukhuset efter allt strul... Nu har jag ju inte landat i tanken på ÄD, till skillnad från adoption, men egentligen tycker jag att landstinget borde gett oss kötid från utredningen som visade att vi var "felfria" eftersom det inte stämde. Hur tror du att du skulle ha gjort om du kommit ram i kön tidigare?
Kram tillbaka!
Minns inte namnet, men det finns nog kvar på svt play!
SvaraRadera