Mannen sitter i sitt lekrum. Vid ett skrivbord, framför sin dator. Han spelar dataspel. Moget? Inte särskilt. Jag försöker läsa avhandlingar på engelska i soffan med diskmaskinen som bullrar i bakgrunden (öppen planlösning..) "Sätt dig någon annanstans då" säger han. Var? undrar jag. Vid köksbordet ännu närmare diskmaskinen eller på dubbelsängen är det som finns att välja på.
Jag har inte läst Virgina Woolfs Ett eget rum, men har en vag uppfattning om vad den handlar om. Människor som studerar i mitt i hemmet får svårare att prestera än de som har ett eget rum. Apropå det så har människor som ägnar timmar, veckor, månader och år åt att fixa med sitt utseende mindre tid över till att forska sig till ett nobelpris (skriver Lena Andersson i gårdagens DN, inte V.W.). För mig handlar det om nobelpris, långt därifrån, men lite avskildhet för att kunna få till ett "vetenskapligt paper" innan början på januari vore inte så dumt.
Ja det går onekligen mycket tid varje dag på att föna, sminka etc, tid som män inte behöver lägga på så onyttiga saker. Jag har inte heller ett eget rum och vi har också öppen planlösning... Det är nog tur att jag inte pluggar, för jag skulle ha svårt att hitta koncentrationen.
SvaraRaderaLycka till med läsandet!
Ja, jag börjar känna att det blir svårare och svårare med koncentrationen. Nog för att det kryllar av lägenheter och områden med öppen planlösning i Stockholm så är det märkligt att vi skulle kunna bo i samma trappuppgång utan att veta om det, trots att det känns som om jag känner dig.
SvaraRaderaHaha, ja i princip skulle vi kunna bo i samma port, men jag tror inte att vi gör det. Jag tror alla lägenheter som är byggda de senaste åren har öppen planlösning. ;)
SvaraRaderaVi kanske borde ses någon gång framöver egentligen, det vore nog kul. :)
Absolut, det borde vi! :-)
SvaraRadera