onsdag 7 december 2011
Har ni prövat att ligga?
"Ja, vad vet vi egentligen, det kanske finns några oskulder här inne? Somliga har ju inte barn, det kanske beror på det? He he." Tänk så roligt en 44-årig tvåbarnsmamma kan ha på andras bekostnad. En grabbig jargong kan ju pigga upp de tristaste av sammankomster (inte...) Jag noterar att det är plumpt och okänsligt, men berörs inte på djupet av "skämtet" just därför. Nu funderar jag på om jag varit för öppen om vår barnlöshet? Kanske borde jag inte ha pratat om adoptionskursen och antytt att vi gått igenom jobbiga behandlingar? Men om jag inte hade pratat om det hade jag kanske tagit åt mig mer? Nu faller hon på eget grepp eftersom hon inte hanterar mitt förtroende bättre än så här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men vaddå, har hon lämnat en sådan där kommentar hos dig eller?
SvaraRaderaJa, snacka om att falla på eget grepp! Hon blir knappast någon du anförtror något framöver (och kanske gör andra inte det heller). Människor kan vara bra klumpiga. Kram!
SvaraRaderaMänniskor är klumpiga! För inte så länge sedan träffade jag klient genom jobbet. Vi pratade lite så där som man kan gör över en arbetslunch med någon som man egentligen inte känner alls. Han pekade på mitt vänstra ringfinger och sa: "Jag ser att du är gift. Har ni barn?" Nej, svarade jag. "Nehe, ni kanske inte vet hur man gör!? Hahaha..."
SvaraRaderaKix: IRL idag. Någon som inte har läst boken "Skämta-bara-om-dina-egna-tillkortakommanden-inte-om-andras" (en bok som inte finns. Än.)
SvaraRaderaHedda & Nilla: Hur öppen ska man/jag vara mot nya människor (kursare i det här fallet)? Hade det varit smartare att svara undvikande på barnfrågan eller säga att vi valt bort barn? I just den här fallet hade det kanske varit det, i ett annat sammanhang hade det varit rätt. Svårt att ha facit i hand på en gång.
WTF??? Snipp snapp slut och ett ordentligt klipp i den relationen?
SvaraRaderaSinglar får förstås höra det jämt, jag vet inte hur många gånger jag fått frågan... Bästa hittills var en läkare som faktiskt frågade om jag prövat att gå på krogen för färska spermier var mycket bättre än frysta. Detta EFTER att mina embryon dött i labb första gången. Dvs efter 11 inseminationer och 3 IVF:er. Det är tur att jag är rapp för jag svarade torrt:
"Det lär ju vara betydligt mer sannolikt att jag får klamydia än bebisar om jag har oskyddad sex med främlingar med mina odds..."
Ja, det är faktiskt jättesvårt att veta hur öppen man ska vara. Jag svarar fortfarande ganska kort "nej" på barnfrågan, om jag får den av någon relativt obekant. Till människor som jag förmodligen har en lite mer långvarig kontakt med säger jag att vi är på gång att adoptera. Om de sedan spekulerar i huruvida vi inte vet "hur man gör" eller ej, så får de väl göra det för sig själva. Har aldrig fått den typen av idiotkommentarer, som tur är.
SvaraRaderaDet jag aldrig går in på är varför vi inte kan få biologiska barn, det vet bara de närmsta vännerna. Där går gränsen för mitt privata.
Nelle, jag har iallafall valt den stenhårda fasaden utåt. "Jag/vi vill inte ha barn! Jag har pluggad på tok för länge för att vilja ha barn, med min examen ska man väl inte stanna hemma med snoriga ungar!"
SvaraRaderaFungerar faktisk riktigt bra, efter fem år på samma arbetsplats är det ingen som frågar längre.
Det är väldigt som får veta sanningen!
Jag menar, det är välidgt få som får veta sanningen!
SvaraRaderaDet kanske vore dags att sova snart!
Vad förbannad man blir!!!! Jag hörde något liknande på jobbet för några veckor sedan "det där med ivf verkar ju bli allt mer vanligt" - "ja, de kanske inte vet hur man gör"
SvaraRaderajag reste mig upp och gick, orkade verkligen inte höra mer...
Vi har berättat för våra närmaste familjer och några få utvalda vänner att vi skulle gå igenom ivf, dock har vi inte sagt till någon att vi börjat adoptionsprcessen. Några måste ju få veta under utredningen. Några fler när papperna är skickade och när det börjar närma sig så ska även chef och kollegor få veta.
Eller klassikern "men slappna aaaaav så ska du se att det löser sig" Det vill man ju oxå höra efter att man faktiskt har gjort ett seriöst försök att förklara sin barnlöshet för en tjej i bekantskapskretsen. Detta hände mig två-och-ett-halvt år in i vår barnlöshet, efter det så har honkläckt ur sig både det ena och det andra. Vissa verkar helt enkelt inte ha förmågan att ta till sig det som andra berättar...
SvaraRadera