lördag 3 december 2011

Bland kläderna på HM

För drygt ett år sedan sprang jag ihop med en tjej som jag jobbade med för nio år sedan. Hon var då höggravid, men berättade att de haft svårt att få barn och att de fått hjälp. Under vårt korta samtal hann hon dessutom berätta att hon dessutom förlorat ett barn tidigare.

Nu i höst har vi stött på varandra två gånger igen på ganska kort tid, senast idag. Inne i bland julklappsshopparna på HM  drog vi våra respektive barnlöshetshistorier. Mina misslyckade IVF:er, hennes behandlingar som gett lite mer varierat resultat, mitt låga AMH-värdet, mediciner, adoptionskurs och ÄD avhandlades. Hennes historia var så sorglig, mer än 40 veckors graviditet för att föda ett barn som bara fick leva i några dagar. Tårarna brände när hon berättade om barnet de förlorade (jag är ändå inte särskilt lättrörd) och om det fantastiska i att de nu faktiskt har ett barn, en drygt ettårig son.

Vi känner inte varandra särskilt väl och umgicks egentligen aldrig. Trots det hann vi dela allt detta, som egentligen är ganska privat och som jag inte pratar så ofta om, en kort stund i en klädaffär.

2 kommentarer:

  1. Med folk som förstår blir det bara så enkelt att prata om det. Låter som en givande pratstund. Och varje gång man berättar känns det som man får mer perspektiv tycker jag!

    SvaraRadera
  2. Ja, visst är det fascinerande att det kan gå så fort att nå fram till personer som på något sätt "vet". Det behöver inte alls vara samma sak som man själv har gått igenom, men något som gör att båda vet och är öppna för att livet kan vara på många olika sätt. Sorg och olycka händer.

    Jag tycker jag upptäcker och lär mig nya saker genom min erfarenhet av hur människor bemöter mig nu. Jag uppfattar människor olika idag mot vad jag gjorde för några år sedan. En person som jag förväntat mig att kunna prata svårare saker med, kan det funka jättedåligt med helt plötsligt, för den personen vet inte vad den ska säga till mig. En annan person är det som att det finns en helt öppen kanal till, fast vi inte genomgått samma saker.

    Jag hade en föreställning om att alla människor med god självkänsla är duktiga på att prata med svåra saker med andra, men inser att det inte behöver vara så. Intressant. (Räknar inte mig själv till dem med god självkänsla.)

    SvaraRadera