Det finns mycket som stör mig med svenska filmer. Mikrofoner som syns i hörnen, folk som springer in i en tunnel och kommer ut ur en annan och så vidare. Det som retar mig mest just nu är det här med dialekter. Hur kan det komma sig att personerna en barnfamilj som bor i samma stad ibland låter som om hela Sverige är representerat?
Igår såg jag Simon och ekarna, en film jag velat se länge eftersom jag tyckte om boken som jag läste för sisådär femton år sedan. Filmen ska utspela sig i Göteborg, så dialektförvirringen är inte total eftersom skådespelarna "bara" pratar två olika dialekter; stockholmska och göteborgska. Isak, med tyskt påbrå, pratar göteborgska som barn och stockholmska som vuxen. Huvudpersonen, Simon, håller sig konsekvent till stockholmska liksom hans mamma, medan pappan pratar göteborgska. Simon och ekarna är en film som SF satsat massor med pengar på och som fått en del priser. Varför kunde inte regissören valt en dialekt? Antingen stockholmska (av bekvämlighet för Helen Sjöholm och resten av gänget) eller göteborgska (för autenticitetens skull).
Samma sak med Svinlängorna, en annan hyllad svensk film. Nu var det ett tag sedan jag såg denna sorgliga skildring av ett riktigt helvete till uppväxt, men ändå, blandat med tårar och medlidande irriterade jag mig på dialektblandningen. I Svinlalängorna talas det en blandning av stockholmska, skånska och svenska med finsk brytning. Det hade förstås varit helt okej om dialekterna tillhört "rätt" personer, men så var det förstås inte. Varför pratar flickan i en finsk familj som växer upp i Malmö stockholmska? Kunde filmteamet inte ha letat efter en barnskådis i Skåne? Om inte, varför inte försöka få till dialekterna hos alla skådespelare, vuxna såväl som barn?
För mig är det här en gåta. I alla fall när det handlar om påkostade filmer som förväntas dra stor publik. Är SF redan innan filmen släppts så säkra på att filmen mest kommer att visas utomlands så att ingen ändå kommer att märka att dialekterna inte stämmer? I så fall vore det ju rena idiotin, men eftersom det i Simon och ekarnas eftertexter står t.ex. "young Simon" istället för "unga Simon" / "Simon som barn" kanske de faktiskt tänker så?
Jag håller helt med dig. Jag tänkte på precis samma sak som du när jag såg "Simon och ekarna" för ett par veckor sedan. Att Isak pratade två olika dialekter... Men, men... Jag tycket ändå att filmen var fantastiskt bra. Den var vacker i fotot och rolltolkningarna. Till och med min mycket kritiska make tyckte om den! Jag hade inte läst boken innan filmen, men har gjort det nu. Jag gillade den oxå!
SvaraRaderaSom jag minns boken (från min ungdom...) så var den väldigt bra. Jag blev inte lika tagen av filmen, utan den kändes mest som en uppradning av händelserna i boken (även om mycket saknades). Jan Josef Liefers, som spelade Ruben Lentow, tyckte jag var fantastisk. Jag googlade på honom och läste att han är en tysk skådis som inte pratar svenska över huvud taget utan "bara" lärde sig replikerna. Imponerande. Dessutom; apropå det här med dialekter/språk...
Raderanu har jag inte sett simon och ekarna men generellt är det vad som stör mig mest med svenska produktioner: hur det liksom skorrar fel i detaljerna. nån dialekt, nåt ologiskt klipp, etc. och man undrar varför, har de ingen i filmteamet som ser sånt? (typ filmens motsvarighet till korrektur/redaktör). ibland tänker jag nästan att det är föraktfullt mot tittarna, särskilt om det är en stor produktion där massor av pengar har pumpats in - tror de verkligen att vi inte ser/ hör sånt?
SvaraRaderaapropå sånt som man irriterar sig på hade lena andersson en (i mitt tycke) bra kolumn om det i gårdagens dn!
Den om känslor kontra förnuft?
RaderaJa, visst är det nonchalant mot tittarna! Eller slarvigt kanske, men att göra en film som slarvar med detaljer är ju nonchalant... Så många inblandade, så mycket pengar men ändå görs sådana missar. Märkligt är det.
Det är precis därför jag inte tittar på svensk film. Har inte sett en endaste amerikansk eller brittisk film där samma misstag görs. Blir dessutom skogstokig på "teatersvenskan" som alla skådisar kör med, i varje fall de som är utbildade. Tacka vet jag skådisar utan utbildning, de har karaktär och övetygelse allt som oftast i sina roller. Och med det älskar jag Tuva Novotny i Smala Sussie - vilken värmländska hon fått till! :)
SvaraRaderaJag råkade zappa förbi den norska serien "Dag", där pratar Tuva Novotny norska. Mer sån´t!
Radera