Igår när jag åt lunch med några kursare pratade vi om Indien. Jag nämnde att jag inte blev magsjuk där en enda gång och att det är synd att så många svenskar inte åker dit för att de oroar sig för att bli magsjuka. Kanske sa jag till och med att jag nästan aldrig blir dålig i magen av sådant jag ätit (men druckit... vilket jag höll inne med).
Peppar, peppar, det borde jag inte ha sagt... Ungefär femton timmar senare vaknade jag med magont och nu är det bara att konstatera att magsjukan är ett faktum. Jag stannade hemma från morgonens föreläsning, seminariet och nu missar jag eftermiddagens föreläsning också. Typiskt. Nu är det flera veckor till nästa gång med en räcka av trista jobbdagar däremellan.
För hängig för att plugga, men tillräckligt pigg för att, faktiskt, för en stund inbilla mig att illamåendet beror på något annat än krånglande tarmar. Ungefär som en döv som hoppas börjar höra igen utan operation fantiserar jag om en spontan graviditet. Jag googlar febrilt efter tecken på att mina symtom på illamående ska bero på annat än virus, bakterier eller krånglande tarmar. Ha, ha, ha. Jag kan inte annat än hånskratta åt mig själv, samtidigt som jag kan tycka att det är extra taskigt av min kropp att hålla på så här i slutet av cykeln.
Det positiva är att jag åtminstone inte förlorar några pengar eftersom jag inte har någon lön idag. Alltid något en kall februaridag.
Krya på dig! Synd att du missade kursen, men hoppas det går bra ändå. Kram
SvaraRadera