Nya skor och ett oväntat samtalsämne i skoaffären

En promenad med mannen på förmiddagen, varm choklad och bulle i solen. Eftermiddagen viktes för att leta skor. Ensam (alltså utan sällskap, ingen är ensam på stan en löningshelg) på stan i högt tempo. Jag shoppar i och för sig alltid snabbt i den bemärkelsen att jag springer in på så många affärer som möjligt. I slutändan kanske jag inte köper något i alla fall, men många butiker på kortast möjliga tid verkar vara mitt motto. I min elfte skoaffär, som jag bestämt skulle det bli den allra sista eftersom klockan började närma sig fyra, hittade jag äntligen skorna som jag letat efter. Ekologiska, svensktillverkade jodhpurs från Kavat (kvinnor utan barn får faktiskt också köpa kavat-skor), nedsatta med 70%. Vilken lycka. Äntligen.

Mitt under skoprovningen ringde en gammal kompis som jag inte pratat med på länge. Efter ett tag började hon prata om sin svägerska som jag känner väldigt väl. Hon, svägerskan alltså, är också ofrivilligt barnlös och harvar på i IVF-träsket. Min kompis berättade att hon inte vet vad hon ska säga, varpå jag svarade att det bästa nog är om hon inte säger så mycket utan försöker känna av sin svägerska och låter henne prata om hon vill det. Att det inte är nödvändigt att folk hela tiden frågar hur det går för att det då kan kännas som att en inte är intressant som person utan bara som blivande förälder. Kanske hade jag kunnat säga mycket mer om jag varit förberedd på frågan. Jag vet att min kompis kommer att fortsätta haspla ur sig ogenomtänkta kommentarer utan att mena något illa precis som så många andra, men jag hoppas att hon fick lite att fundera över i alla fall.