"Du ska vara glad du som inte har barn." Det har jag hört ett par gånger nu, angående dilemmat hur studier och jobb ska hinnas med. Jag förstår vad de som säger så menar, för det händer att jag inser att hämta, lämna, klä på, klä av och så vidare skulle ta en massa tid. Men nu är det ju så att jag gjort det här valet för att jag inte har några barn. Jag skulle förstås gärna byta liv med någon som som kämpar med medelklassproblemet "livpusslet" (där hämta och lämna tycks vara en stor del). Undra just om de som har barn verkligen skulle vilja byta med mig? Hur fungerar det där egentligen? Jag vet att många föräldrar längtar efter egentid, men finns det de som anser sig ha så fullt upp att de verkligen önskar bort sina barn?
Det är också märkligt när andra vill berätta hur det är att vara förälder. Hallå! Att ha barn är normen, förutom att jag omgetts av barnfamiljer hela mitt liv så räcker det att öppna DN för att fatta att det är så det ligger till.
men åh! jag blir så arg!!! förutom idiotin/obetänksamheten i de orden; det finns ju knappt några möjligheter att ge svar på tal! för om man kontrar blir man den bittra, barnlösa, socialt pinsamma, you name it.
SvaraRaderalivspusslet my ass. tar vi metaforen på allvar så hör väl pussel förresten till kategorin sällskapsspel/nöjen?
kram på dig!
Japp! Det är hopplöst att bemöta.
RaderaJust det, pussel hör till nöjen. Det har du rätt i. Tänkvärt eftersom det är något som så många gnäller över.
Håller med, den där idiotikommentaren!! Det första man ska göra är att fråga om de vill byta. För de vill de ju självklart inte.
SvaraRaderaKram
...eller bara hålla med. Jomenvisst, sovmorgon och att vara fullt sysselsatt hela tiden med annat än de egna barnen är det vi alla drömmer om...
RaderaDet förvånar mig fortfarande, men jag anar att ljuset kan tänkas gå upp om 1 år och 6 månader vid första lämningen. Men jag har så svårt att förstå att det stora med småbarnslivet är hämta/lämna alternativt vab... Alltså jag fattar ju att man hämtar, lämnar och vabbar... Men varför pratar man inte om grötkriget på morgonen och badskriken på kvällarna? Utan bara om stunderna när man möts eller skiljs. Som om tillsammans-stunderna inte fanns som en lika vardaglig del av livet.
SvaraRaderaJa, visst är det konstigt att det bara pratas om hämtning, lämning och vabbning? Det kan ju knappast bero på att det är så intressanta ämnen... Har det kanske med föräldrars dåliga samveten att göra? Ibland verkar det som om många helst vill ha sina barn med sig hela tiden och att det är för dem det är jobbigt att lämna.
RaderaOm personen vet om att man är ofrivilligt barnlös kan man få såna där kommentarer för att de ska trösta, vilket istället ju ger motsatt effekt. :(
SvaraRaderaFick senast i helgen "uppläxning" (av svägerskan) om hur det är att ha barn, och att man minsann inte får nån egentid m.m. som om jag inte fattar det???