Vill inte du ha barn snart?

"Vill inte du ha barn snart? Hur gammal är du nu?" "Jaha, 38, då har du på sin höjd fyra år på dig. Men det är klart, M var ju 43 när hon fick barn, så det kan ju gå lite senare också." Kollegan undrar angående vad jag ska göra när jag är klar med min utbildning. Jag svarar att jag vet att det är svårt att byta jobb med småbarn men att vi stått och stampat på samma fläck i flera år. Det är förstås ingen idé att berätta att läkarna säger att mina chanser är i det närmaste minimala, trots att jag statistiskt sett skulle kunna ha några år på mig.

Jag förstår att det är tungt att längta efter barn som inte kommer för alla, oavsett ålder. Men omgivningens frågor ökar med åren, i samma takt som chanserna att lyckas minskar. Jag var 32 år när jag började på det jobb jag har nu, drygt sex år senare är jag fortfarande kvar på samma ställe. Kvar för att jag inte velat byta jobb, studera, resa eller göra så mycket annat än förbereda för den där ungen som aldrig behagat dyka upp... Fantasierna om föräldraledighet har inte blivit så mycket mer än bara fantasier.