"Lycko dig", säger kompisen, "som har så mycket egentid". Jag behöver inte amma, vaka, leka, passa, hämta, lämna, skjutsa, trösta, plåstra, krama, natta, tjata och pyssla med "livspusslets" alla delar. Dessutom kan jag sova länge på morgnarna och åka till New York när jag vill (eller skulle kunna med mer pengar).
Varför finns det då så många barnfamiljer om egentid är det bästa?
Vet hon inte om att du vill bli mamma? Ganska okänsligt att säga så, tycker jag.
SvaraRaderaDet var bara det första hon sa, om egentid. Resten lade jag till för dramatikens skull.;-) Men det är klart, allt har jag förstås hört tidigare i olika omgångar.
SvaraRaderaNästa gång, fråga: - Ska vi byta?
SvaraRaderaProbably not... ;)
Ogillar ordet egentid för det är så paradoxalt i mina öron! Jag blev alltid illa berörd av att höra ordet - mammorna hade lyxen av barn och familj, och trodde att man vältrade sig i lyx med all sin egentid. Och när de fick det var det en superextrabonus, o vips blev minsta middag/ utekväll en stor happening. De fick liksom allt! Och jag som hade en massa "egentid" hade egentligen inget- ingen familj, inga barn, och roades inte nämnvärt av utekvällar. En slag i käften är vad ordet egentid var för mig!
SvaraRaderaVem vill ha egentid om den är fylld med tårar och frustration?
SvaraRaderaAnonym: Superextrabonus och happening absolut! När mammorna får ledigt från man och barn ska det festas som aldrig förr. Ändå kan de inte låta bli att prata om nappar och att unga killen på dagis sagt att de är "MILFs".
SvaraRaderaFinurlan: Ordet "egentid" är väl egentligen samma sak som ordet "ensamhet", men från ett annat perspektiv.
Det händer att jag säger "Jag hade gärna bytt". Inte till alla, men när det spelar roll. När det är människor jag tycker om som jag inte vill spela inför. Vet inte om det var här jag skrev det men jag har även haft konversationer som:
SvaraRadera- Det är så synd om mig för att...
- Jag tycker inte synd om dig, det vet du.
- Men ingen tycker synd om mig!
- Okej då, jag tycker väl lite synd om dig då!
Jag hatar min "egentid", vet inte vad jag ska göra av den. Och eftersom jag inte har några barn så skulle det kunna bli mycket "egentid". Men jag hatar den som sagt var, jag vill lägga min tid på barnen, barnens fotbollsträdning, barnkalasen... Ja, ni fattar vad jag menar! Min "egentid" som jag inte vill ha, lägger jag på övertidsarbete, för att inte ska tänka så mycket på att den finns och irritera mig på den. Karriärskurvan pekar väldigt brant åt ett håll... Du är så duktig tycker alla!
SvaraRaderaJa, det är ett mycket tramsigt ord, i klass med ordet "livspussel". Egentid - ensamtid.
SvaraRadera