Jag står med benen i två olika världar. I den ena, den som är utanför mitt lilla hörn i soffan, blir barn till utan problem, föds på löpande band, växer upp, börjar skolan och flyttar hemifrån. I den andra, där jag och alla som bloggar om barnlängtan finns, tar det många år av tårar och kämpande innan barn eventuellt kommer, varje graviditet är fylld av oro och adoptionsprocesser (om de förekommer) har föregåtts av en lång tids grubblerier.
Det föds relativt många barn i Sverige och väldigt få barn dör under graviditeten. Trots det är jag på den här sidan, här där "undantaget blivit normalt" som Hedda skrev för ett tag sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar