För länge sedan, långt innan vi ens påbörjat vår fertilitetsutredning, erbjöd sig en av mina vänner att vara äggdonator om det skulle behövas. Ett fantastiskt erbjudande förstås, men jag tog det inte på allvar då. Nu, sedan hon funderat och vänt och vridit på detta har hon ändrat sig. Och vet ni, det gör mig inte det allra minsta! För det första hade jag inte föreställt mig att det skulle bli av och för det andra så tror jag att det skulle bli en massa krångel i vår relation. Jag skulle alltid känna att jag skulle vara så oerhört tacksam, vi båda skulle leta likheter, hon skulle fundera över att barnet var ett genetiskt halvsyskon till hennes barn, o.s.v.
Nej, lika bra att det inte blir av och tur att jag aldrig ställt in mig på att få en väns ägg.
Nej, det låter besvärligt. Jag har också en nära vän som gärna skulle vilja vara donator. Till mig. Men jag vill inte ägg från någon jag känner såklart. Men vad som hade kunnat hjälpa mig att komma typ 1,5 år framåt svenska landstingskön är om jag har en vän som vill bli korsdonator. Dvs om min vän bidrar till den svenska vården belönas jag för att jag hittat en donator. Sen får någon annan hennes ägg och jag år gå före i kön. Det ville inte min vän. Nähäpp.
SvaraRaderaMen däremot, när vi nästan var nästan klara för att åka till Finland hörde en tjej av dig och berättade att hon skall donera ägg. Hon kunde tänka mig att ange mig som referens så att hon blev min korsdonator. Det var nog det finaste någon gjort för mig! Nu blev det inte så för att vi har valt att göra äggdonationen i Finland via landstinget hade vi ändå fått vänta ett halvår minst. Men jag är henne djuot tacksam!
Kram
Oj, min kommentar blev nästan lika långt som ditt inägg... Inte riktigt meningen... :P
SvaraRaderaNormalt sett donerar man inte till någon man känner. Men har man en vän som kan tänka sig att donera så går man före i kön och slipper en hel del väntetid. Sen gör man en korsdonation, dvs, vännen donerar till någon okänd och man själv får från någon annan okänd.
SvaraRaderaBara roligt att du skrev en lång kommentar! Min syster och sambons syster har erbjudit sig att vara donatorer också (korsdonatorer? verkligen menat allvar? - oklart), men de är båda för gamla. Önskar att jag kände någon yngre, i så fall kanske ÄD hade känts som ett mer realistiskt alternativ för mig som nog inte hinner fram i landstingskön.
SvaraRaderaKompisen som tidigare erbjöd sig har i sin tur en kompis som fick tvillingar för tio år sedan med hjälp av sin bästa väns ägg. Det var nog första gången jag hörde talas om ÄD.
Kram
Anonym: vi skrev nog kommentarer samtidigt. Kompisens kompis åkte utomlands med sin man och sin bästa vän. Ovanligt, men det händer. Inget för mig dock, för mycket krångel med relationen till äggdonatorn, även om det skulle vara min syster.
SvaraRaderaSjälv har jag ofta tänkt att jag med glädje skulle ge bort mina ägg om jag först fick de barn jag ville ha men det funkar väl inte så i den svenska sjukvården tyvärr./Lina
SvaraRaderaOm denna kommentaren kommer fram verkar som om blogger strular igen ...perkelä
Det kanske det gör ändå, läs detta: http://www.akademiska.se/templates/page____42717.aspx
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag har nyligen hittat hit via Kära dagbok...
Jag tror att det skulle bli jättekomplicerat om man skulle ta emot donation från någon man känner. Som du säger, alltid behöva känna tacksamhet vilket jag tror snarare kan tära sönder vänskapen. Jag kan inte så mycket om donationer men ska det inte vara anonymt just för att undvika komplikationer? Och är inte det det bästa i så fall?