Idag har jag träffat ett alldeles nyanlänt adoptivbarn. En glad och nyfiken unge, mycket äldre än de flesta andra barn som adopteras. Hennes mamma har längtat och väntat i flera år. Nu är jag där hon var när allt började för henne.
Det var förstås spännande och roligt att träffa både min vän och hennes barn, men ändå blev jag alldeles matt och ville bara sova när jag kom hem. Det blir liksom så mycket mer att fundera över när det handlar om ett äldre barn och jag inser ju att inte heller vårt (eventuella) blivande adoptivbarn kommer att vara en bebis, kanske inte ens ett litet barn.
Vad spännande! Det är väldigt speciellt att träffa adoptivfamiljer när man själv är inne på den banan, tycker jag.
SvaraRaderaVisst är det mycket att fundera över. Och alla svar har man nog inte för sig själv så tidigt i processen...
Det är tur att inte alla svar, alla beslut, alla svårigheter möter en samma dag. Jag försöker ta en sak i taget, en dag efter en annan. Det går inte alltid, men jag försöker. Jag har också en tilltro till att det blir bra till slut. Att vi kommer kunna hantera det Vi möter på vägen dels genom att förbereda oss men också när det kommer. Jag ska också snart träffa en adoptivfamilj. Det ser jag fram emot!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaÄr det inte ett val man gör själv?
Det är det kanske inte, men det skulle vara märkligt att adoptera en tioåring?
Har precis läst igenom hela din blogg för jag har tom sämre AMH än dig, fick jag svar på nyligen, o precis som du haft regelbundna menstruationer..jag HATAr att man blir petad pga detta av vården trots att de inte verkar helt lita på provet! ge dig inte, ge järnet o försök adoptera men prova även allt för att själv försöka bli med barn (privat IVF utomlands om svennerna vägrar??) det skadar kanske inte...om ni orkar!
SvaraRaderaÄggmadame: Menar du att man väljer åldern på barnet? Nej, de som är ensamstående och äldre får oftast adoptera handikappade eller ganska stora barn.
SvaraRaderaDet blir nog väldigt annorlunda jämfört med att få ett litet barn, men det kan säkert bli bra ändå.
Anonym: Just nu känns det inte som om vi orkar gå vidare privat eller utomlands, dessutom tror jag inte att vi har råd... Tyvärr. Med gott om pengar hade kanske lite mer ork infunnit sig för en gång till hade jag absolut kunnat tänka mig, om inte annat för att bli övertygad om att det inte går.
SvaraRaderaJag har fortfarande massor med frågor kring detta med att ha ett lågt AMH-värde och tycker att det är sorgligt att sjukvården inte kan förklara och stötta bättre.
Det finns en tråd på Familjeliv som jag har följt under våren för oss låga-AMH:are; http://www.familjeliv.se/Forum-7-134/m55472636.html. Eftersom allt detta var nytt för mig har det varit skönt att veta att jag inte är ensam.
Kämpa på du också!
Kram!
Ja- verkligen motstridiga besked ang AMH. Jag fick reda på mitt svar när jag lämnade prover för att donera- tack och hej då direkt fick jag då fast det "är nytt och svårvärderat blablabla". Och istället för att donera står jag nu med vetskapen att klimakteret närmar sig. Snopet.
SvaraRaderaJag måste fråga om ok- vad kostar IVF m äggdonation utomlands?
Många kramar!
Donera ägg? Snopet, som sagt. Hur gammal är du förresten? Jag tror att ÄD utomlands kostar runt 70 - 80 000 kr, men jag är inte så insatt i det. En annan bloggtjej har gjort ÄD i Finland nyss; http://alltinggar.blogspot.com/, hon vet mer!
SvaraRaderaKram!
Hej! Är 33!
SvaraRadera