Sedan 1997 följer Sverige WHOs bedömning om att ofrivillig barnlöshet ska klassas som en sjukdom. Inom landstinget är ofrivillig barnlöshet placerat i prioritetsgrupp tre, vilket innebär att det räknas till gruppen mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar. (källa: Trygg Hansas hemsida)
Ofrivillig barnlöshet är en sjukdom, det vet vi som drabbas men oftast inte de som har lätt att få barn. Efter vårt första IVF-försök togs ett blodprov för att ta reda på mitt AMH-värde. http://neverletmego-nelle.blogspot.com/2011/04/amh-vardet.html. Eftersom de inte hörde av sig från Huddinge trots att de skulle trodde vi länge att allt var okej, men efter ytterligare några veckor ringde jag upp och fick veta att det låg på ynka 0,3 (Under 0,7 anses vara alldeles för lågt.)
Efter det upplevde jag det som om Huddinge gett upp om våra chanser och att vårdpersonalen ideligen poängterade det låga värdet. För dem var det en förklaring på en problem som jag skulle vara tacksam för att ha fått, medan det var/är en tragedi för mig.
Borde inte ett allvarligt besked hanteras på ett annat sätt? Jag undrar fortfarande varför de inte ringde upp och berättade om det låga värdet och varför vi inte blev kallade till ett samtal då. För mig har IVF-processen inneburit en räcka av negativa besked, från mitt första ultraljud i februari tills i fredags när jag fick veta att vi inte får göra fler försök.
Jag har en teori om att ett infertilitetsbesked inte anses lika allvarligt för någon som är över 35. Läkarna och sköterskorna har pratat mycket om min ålder och jag får ibland intrycket att de tycker att jag ska "skylla mig själv". Så känner jag också ganska ofta, att jag borde ha förstått att det skulle gå så här och aktivt försökt få barn lång tidigare. Uppfattar jag läkarna så för att skuldkänslorna redan finns där eller är det läkarna som får mig att känna skuld? Ärligt talat vet jag inte riktigt, än har jag inte den distansen till detta.
Finns det en övre åldersgräns för när ofrivillig barnlöshet slutar vara en sjukdom? Var ligger den i så fall? 35? 40? 45? Det skulle vara intressant att få veta.
Det är ju helt galet att DU skall behöva ringa upp och fråga om en sån sak. Egentligen skall ju du inte ens behöva veta vad AMH är innan de berättar för dig att det är lågt. Den informationen skall du ju få av läkaren. Inte på nätet. Helt sjukt av sjukvärden.
SvaraRaderaIntressant definition med!
Åldersgränsen för att behandla ofrivillig barnlöshet är helt sjukt att den är olika satt beroende vilket län man tillhör. Föreningen Barnlängtan har gjort en bra undersökning om detta! Hittar inte den just nu, men kan skicka den vid tillfälle. Man blir arg när man läser den!
Allting..: Ja, visst var det konstigt att de inte ringde upp? Jag var på kurs och stod inne på toaletten. Sedan var det bara att gå tillbaka dit och se glad ut.
SvaraRaderaHär i Stockholm ligger gränsen på 40 år för att få behandling, i mitt hemlän tror jag att gränsen är 38 år. Det betyder att jag skulle ha varit "frisk" snart om jag bodde på annat håll, medan jag nu har två och ett halvt år kvar av "sjukdom" eftersom jag bor i Stockholms län.
Vet du vad, varför inte mejla sjukhuset med dina synpunkter och frågor? För mig tog det över ett år innan jag kom på att jag faktiskt kunde säga infrån om det dåliga bemötande som jag tyckte att jag hade fått. Visst, det hjälper inte mig (eller dig) nu i efterhand, men kanske kan de hantera sådana här besked bättre framöver med andra personer, om jag säger hur det kändes för mig.
SvaraRaderaSå jag mejlade min klinik. Fick aldrig något svar, men det kändes ändå som en lättnad att faktiskt ha berättat hur jag upplevde deras bemötande.
Hedda: Det ska jag göra. Jag har berättat allt för varje ny läkare vi träffat, men jag tror inte att de tagit till sig det jag sagt. Kanske för att jag varit så ledsen? I ett mail ser de i alla fall inte mina tårar...
SvaraRaderaNej, läkare tar inte till sig det man säger. De läser bara i journalen om man har en historik och så utgår de från den... Jag har ofta upplevt den typen av läkare som faktiskt inte lyssnar, utan bara vill få besöket avklarat.
SvaraRaderaEn kompis till mig som växte upp på en gård sa att veterinärer ofta är mer genuint intresserade av sin patienter än vad läkare är... Läkaren jag träffade senast hade i alla fall läst på i förväg, ibland ögnar de ju igenom journalen under samtalet.
SvaraRadera