I oktober 2009 fick vi diagnosen "oförklarligt barnlösa". Att läkarna inte kunde förklara barnlösheten eftersom allt såg normalt ut var på sätt och vis en lättnad, det var i alla fall inga synliga "fel" på oss.
Trots att vi, särskilt sambon, gladdes över de goda provresultaten funderade vi ofta över vad vår barnlöshet kunde bero på. Stresss? Bakteriell vaginos? För tjockt sekret? Fel samlagsteknik? Fel på sköldkörteln? För dålig blodcirkulation? Tillsatser i maten? Och så vidare... Självklart undrade jag om jag var för gammal också, men där blev jag på sätt och vis motbesvisad hela tiden eftersom det föddes så många barn av jämnåriga i vår omgivning.
Jag tror att "oförklarligt barnlös" fortfarande är den vanligaste diagnosen vid fertilitetsutredningar. Det kan låta positivt, men den egentliga innebörden är obehandlingsbar barnlöshet eftersom läkarna inte hittar något att behandla. Numera är köerna till landstingsfinansierad IVF kortare än när vi gjorde utredningen, men jag skulle aldrig råda någon att bara vänta som vi gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar