Häromdagen sprang sambon ihop med en kompis till mig alldeles utanför vår port. Hon skulle fika i närheten och jag blev lite besviken över att inte vara tillfrågad. Sambon hälsade att hon och hennes kompis som jag också känner ville att jag skulle gå dit och säga hej, men när jag kom dit hade de gått. Messade och skrev att vi tydligen missat varandra men fick inget svar förrän sent på kvällen, efter att jag skickat ytterligare ett SMS. Idag såg jag henne igen, här i vårt område. Skrev ett mess om att jag sett henne, men fick inget svar den här gången heller. Detta är en person som alltid har telefonen inom räckhåll, även nu sedan hon blivit mamma.
I våras var hon också svår att nå under en period ända tills jag fick ett ganska långt SMS (ständigt detta messande...) om att hon hade fått missfall. Kompisen är fyra år äldre än mig och de började också försöka få barn för tre år sedan. Hon lyckades och fick en dotter lagom till sin 40-årsdag. Nu undrar jag nästan om hon blivit gravid igen eftersom hon beter sig så underligt?
Det har hänt flera gånger att människor i min omgivning inte berättat om sina graviditeter under de senaste åren. Visst förstår jag att man inte vill berätta under den första tiden som med kompisen som fick missfall, men ibland känns det som om jag får veta sist av alla. Min barndomskompis som skickade en bild på sin nyfödda bebis i förrgår hade ju inte ens berättat att hon var gravid. Enligt henne för att det inte skulle bli jobbigt för mig. Men sen då, när barnet kommer, då går det ju inte att "mörka" längre.
Jag vill veta när det händer sådant som är viktigt för personer jag känner. Känna mig delaktig och ta del av deras liv. Det känns konstigt när de undanhåller mig graviditeter och annat och sedan påstår att det är av omtanke.
Detta stämmer kanske inte alls på kompisen som fikade när mitt hem, jag bara spekulerar. Kanske inbillar jag mig bara att hon undviker mig, kanske gör hon det men har en helt annat anledning. Kanske har hon fullt upp med sitt. Kanske borde jag ringa och fråga? Hmmm...
Kanske tror vännerna att de skyddar dig, men mest stänger de ju ute när de inte berättar... Jag skulle faktiskt tro att de väljer "fegvägen" med dig, för de vet inte hur de ska berätta, kanske tycker det känns dumt eller pinsamt.
SvaraRaderaHar varit med om två som har berättat om graviditeterna för mig och som samtidigt sagt att de tycker det känns dumt, att de på nåt sätt har känt sig skyldiga som så lätt kan få något som jag inte kan få. Jag har då sagt att att deras graviditet har ju inget med mina problem att göra. Vad kan man annat säga? Visst sticker det ibland som en kniv att få veta att någon är gravid, men man kan inte begära att världen ska stanna upp runtomkring en. Även om man önskar att man inte var så ensam i sitt lidande...
Hoppas din kompis hör av sig!
Det är nog så att en del ibland kan känna sig så skyldiga att det blir jobbigt att berätta och då säger de ingenting istället.
SvaraRaderaDet konstiga är ändå att kompisen som nyss fått barn fick vänta i flera år innan hennes man gick med på att börja försöka och då fick de ett par missfall innan första barnet. Min kompis som dyker upp här i närheten titt som tätt försökte i och för sig inte så länge, men hon hann börja oroa sig och starta igång en utredning eftersom hon skulle fylla 40 snart. Dessutom har vi pratat mycket. Skumt.