"Titta, vad vi hittade när vi städade: kondomer! Vill ni ha?" Jag är hemma hos min vän som precis misslyckats med sin första IVF. Vi fnissar medan sambon mest ser generad ut.
Nu behöver i alla fall ingen av oss längre fundera på preventivmedel. För ärligt talat; att införskaffa kondomer, P-piller och dagen-efter-piller har väl alltid varit förknippat med att känna sig obekväm? För mig har det i alla fall varit så.
Eftersom min mamma hade bröstcancer ville jag undvika att äta hormoner (p-piller) så länge som möjligt. Det var pinsamt att köpa kondomer på Ica, så jag och föredettan skickade efter ett storpack med posten. De var tydligen inte av så god kvalitet, så under ett par månader sprack tre av dem. På den tiden kunde man inte köpa dagen-efter-piller utan recept, så det blev några svettiga och nervösa läkarbesök följt av illamående under den våren. Det blev förstås tröttsamt efter ett tag och trots oron för cancer började jag till slut med p-piller i alla fall när jag var runt 23 år. Tänk, på den tiden oroade jag mig mer för att bli gravid än för att få cancer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar